Sorti på olika sätt

Allt har ett slut. Som ikväll för Usain Bolt och Mo Farah. Så passande med sista dagen i VM friidrott. Och på klassisk mark då hela arrangemanget genomfördes i Brexit land.

Vaknade med min lårkaka. Hade gått att sova i speciellt läge. Fortfarande förundrad hur det gick till. Har aldrig haft något likartat. Kan det ha med åldern att göra. Eller andra saker och ting som stavas svaghet. Lindat eller o-lindat. Tog det första. Känns säkrast och något som också ger mig trygghet. Vissa lägen känns som knivhugg, andra lägen känns inget speciellt alls.

Hyfsat tidigt. Hämtade hit mamma som ville vara framme lördag som söndag. Tryggast tydligen när det är tomt motsvarande dagar i granngården. Men blir istället för mig vara dit lite då och till. Hämtade det ena och det andra samt det här med att fixa för katterna. Och samma sak, till och ifrån för Anna, märkte jag. Hon har ju också huvudansvaret för hästarna.

Två vigslar. Två speciella känslomöten naturligtvis. Första på engelska, mest hedervärt. Alltid bra att de inblandade vet vad de deltar i. Två vigslar, fyra huvudrollsinnehavare. Hedervärt uppdrag som ger egen tillfredsställelse. Idag än mer speciellt när Isabel gjorde slag i saken.

Det mer knepiga. Icke acceptabla. Kom ut på Stadshusets parkering efter fullbordade uppdrag. Och upptäckte direkt. Någon hade kört in i eller backat in i min bil. Stuckit. Inte ens lagt en lapp på framrutan. Smitning med andra ord. Vet inte alls om det är värt bli förbannad. Svårt tillåta sig bli upphetsad av dårar. Ger naturligtvis en hel del problem. Med rapport till Försäkringsbolaget och med inlämning av bilen till Kenneth. Tog bild av skadan på plats. Bäst så. Skadan på hjärnan hos den som smet iväg borde också tas om hand.

Hedersuppdrag att få skjutsa Lars-Ivan och Gunilla till den stora tilldragelsen i Gävle som de tecknat in lördag och lördagsnatt till. Hoppas verkligen den festen blev lyckad också. Och med de som var inblandade så måste det naturligtvis vara fallet.  

Vissa uppdrag måste man helt enkelt genomföra. Handlar ofta om vem som är avsändare. Så införskaffandet av sollampor blev ett måste. Effektuerat men sedan levererat.  

Ganska renplockat nu. Resten efter hemkomst från Visby. Det mesta riset hopdragit i en och samma hög. Det som är kvar måste hanteras innan Ingemar kallas in med sin skogvagn. Nu skulle det gå bra att röja upp och lägga på samma hög. Enklast bli av med den vägen.

Uppdraget torde också vara att riva i mot beställning. Om det ingår att de ska sköta allt så borde de komma upp på banan. Knepigt när de inte ens kan skilja på telefonledning och elledning. Gav ett något ifrågasättande intryck. Liksom kravet på rivningar, trots att vingelutrymmet är som en ocean.

Blev lite gluttande i varje fall. Helt på grund av att mamma var framme. För hon vill verkligen se på sitt eget fotbollslag, Gefle IF. Om vi inte ska räkna in hennes största hjältar i det blå/gula teamet – Årsunda IF. Och i eftermiddag lite framgång i varje fall. För oavgjort nere i Växjö är inte på något sätt skamligt. Och bättre verkar det bli, match för match.  

Björnligan är på rätt plats. Nämligen uppe i Järvzoo. Ligan med Kalle-Emil-Olle förstås. Får väl möjlighet intervjua dem i morgon eftermiddag. Om de nu kommer hem. Kanske så fascinerade att de blir hälsingar på heltid. Finns ju de som väljer detta helt frivilligt.

Från London. Mo Farah tryckte sig in på en silverplats i sitt sista banlopp. Fantastisk fart och en nästan perfekt avslutning för en mästare. För Bolt, häng på någon form av medalj – men skadar sig mitt på slutsträckan. Vilken sorti från världsscenen! För britterna ett fantastiskt och överraskande guld.