Så annorlunda

Solen gick upp idag igen. På något konstigt sätt. Det finns bara en av mig – och det är du. Det finns bara två av oss och det är vi. Konstigare än så är det inte. Fast det känns – känns ordentligt. Dag som natt. Måste acceptera och med någon form av glädje tänka tillbaka. Det blev i varje fall dryga sex år. Och hade ingen aning om att dina jaktmarker också gick längs den här trafikerade vägen – dessutom nattetid. Bilar är hårda, alltför hårda. Även Katta saknar dig naturligtvis mycket. Nu försöker hon visa sig än mer nära, mer uppmärksammad för att bevisa något. Kanske att hon duger också, att hon också är bra, att hon vill trösta, att hon delar saknaden.

Finns göra idag också. Mer praktiska delar, och naturligtvis allt det där som borde läsas in. Och slutföra den där smitningssmällen på min egen bil. Också det – väldigt onödigt. Och att inte stå upp för sitt misstag utan enbart smita. Inte lämna ett enda meddelande. Billigaste utvägen förstås, men om nu någon sett påkörningen i centrala Sandviken kombinerat med smitning. Då hade det ju blivit dubbelt så dyrt.

Lite kul att vi haft ålderdomlig symaskin i garaget sedan 35 år utan någon som helst tanke på att använda den. Med skiva på vill Nils-Olov prova den som sitt nya köksbord. Då vaknade vi till och funderade själv på ha den som avställningsyta i vår egen utbyggnad. Fixat skiva på vår egen, målat densamma. Förhoppningsvis kan jag plocka ned den till Mörby på torsdag. Om vi hittar ytterligare en enbart med underrede så kanske vi kan byta den mot den här. Vilket skulle ge bättre matbordshöjd för Nils-Olov än den här något extremt höga!

Lite Hyttmarken hyss. Plocka rödvinbär till mamma – som först sa att hon ville ha – och när hon fick tyckte att de skulle ge problem. Undrar vad hon egentligen vill. Kan givetvis hälla bort dem om det skulle kännas bättre. Vattnade, gjorde ren pannan, förarbetade en ny vedeldningsbrasa, vattnade, plus vad mera man hinner under begränsad tidsrymd.

Allt enligt ovan. Det vill säga visa upp bilen på Sandvikens Bilplåtverkstad. Kunde få medhåll om det onödiga. Även där togs det bilder. Så nu är den med i rullorna och får sin omsorg, dock först i slutet av september. Nu måste de svarta nedslagen för sommaren 2017 vara avslutade! Allt hade dock kunnat få vara dubbelt värre – om jag hade fått behålla min kompis. Det kommer jag aldrig över.

Mera brädor. Tog tillfället i akt att handla. Som om jag inte hade mycket annat göra, som tillhör kategorin borde. Kan vara bra ha saker på rad som motverkar inaktivt TV tittande.

Kollar i spegeln igen. Ser ju varje dag vid rakning. Så inser inte förändringarna. Fast naturligtvis finns  de där. Märktes ju på vänstra låret i fredags. Klarade inte hårdhänt bolltillslag. Men märks i brevskörden från Alecta liksom SPP. Svårt ha som mål skaffa gungstol och kanske även gunga. Livet är ju till för att leva.

Leva är också att äta. Lade tid med mamma för att få henne teckna beställning på lunch mat – över en period av tre veckor. Fanns varje dag två olika rätter välja mellan. I absolut alla fall visste jag vad hon själv skulle välja. Som att läsa en öppen bok!

Sista kvällen med Allsång på Skansen. Och som det sjöngs. Helena Sjöholm och Malena Ernman. Ett speciellt par som ljuder bättre än något annat. Försökte – men kom nog inte upp i deras ljudomfång.

Som alla andra dagar. Olyckor som vältrades in över medias 24 timmars spaning. En av alla de där dagarna. I morgon ny men då en heldag på Strandbaden. Vår regiongrupp hittar förhoppningsvis ända hit. Oavsett väderlek utgår jag från att alla kommer utnyttja tillfället med ett svalkande bad även om luften i sig själv blir av karaktären mycket svalkande.