Dagen efter

Allting går över säger en del. Saker och ting som hänt får läggas till handlingarna. Enkelt säga men omöjligt för mig tänka igenom och acceptera. Kom hem idag, han fanns inte där och väntade. Kom inte springande genom grannens gräs med sin svajande päls gungande över bringan. En morgon när han inte hoppade upp på bordet och körde sitt huvud gillande mot mitt. Borta för alltid men med i mitt minne – alltid. Min nära kompis. Så lätt släppa tårar, synnerligen berörd.

Tacksam för alla de som beklagat, som mailat, ringt eller på annat sätt uttryckt sin empati. Framkallar tårar som sakta sköljer ned och ger ögonen den våta glansen. Sentimentalt, jobbigt men också befriande skönt.  Glömmer Dig aldrig, kompis!

Stämningen märks och tas in i Kattas hjärna också. Orolig när henens kompis är borta. Han som hon så gärna pussar på. Men känner säkert av vår stämning också. Aldrig har hon varit så närgången som nu. Knuffar, lägger sig och vill kåla. Länge och mycket. Och som i morse. Inte alls så spänstig at hon gärna hoppar in från balkongen och upp till sovrumsfönstret. Men gjorde det i morse balanserande på en mycket stor och fet råtta. Lade densamma nedanför min säng och tittade upp på mig med en form av bedjande ögon. Ville visa, vad? Att hon ville ge mig frukost? Att hon är duktig? Att hon vill visa sitt medlidande? Att hon vill vara kvar och inte försvinna från jordens yta? Så himla kloka djur. Hon skulle säkerligen acceptera rollen att fostra upp en kattunge. Med förhoppning att just den kattungen har lite av Tores gener i sig!

Många sidor under förmiddagen. Inte helt enkelt läsa in dem och se dem i sitt sammanhang. Inser betydelsen av kunniga tjänstemän, som klarar av att vara föredragande. Kom upp ett antal ifrågasättande på sittande möte. Vilket jag välkomnade. Läste in remisshandling från en grannkommun och undrar verkligen hur de här raderna kommit på pränt! Ändå hade de gått genom ett politiskt filter.  

När det finns en mall som tydliggör vad som ska prioriteras före det andra. Något som man alltid strävar efter. Men remisshandlingen cykelplan var långt ifrån detta. Långt ifrån vad man borde kunna kräva. Kritisk absolut. Men kanske finns något som jag missat, vill verkligen få handledning, kunskapa mig bättre. Uppdrag jag skulle välkomna handlar om att få ansvara för remiss svaret.

Så mycket bakom. Med individer, med smärta. Borde handla mera om möjligheter, låta ambitioner få genomslag. Utvisning av ensamkommande flyktingbarn gör mig jätteledsen. Vilken styrka som strömmar ut vår lokala nätverksförening. Frivilligt och generöst engagemang. En samhällsskam som byggts upp.

Reparationstime. Ny tid hos tandläkaren för att få saker och ting sitta fast. Klart jag gör vad jag klarar av för att få behålla tänderna även efter den komplicerade cykelolyckan.

Liksom när det handlar om att fixa till bilen efter smitningen i lördags utanför Stadshuset. Hann med en del men inte med sista besöket. Det där till företaget som har kompetens åtgärda felet/felen.

Kvällen förflöt – den också. I mitt eget speciella tillstånd. En form av bakfylla efter glädje. Måste orka, för livet kallar. Och samlar än mer kärlek till kanske en kommande liten kattunge. Hoppas jag – med kompisens gener.