Visst - så krångligt

Inte ens i tanken. Det där med utomhus frukost. Kändes betydligt mer angenämt att sitta inne och titta ut – istället för tvärt om. Jag som egentligen älskar utomhusfrukostar. Får ta revanschen i morgon. Då spelar vädret mindre betydelse. Även om det regnar ska jag helt enkelt sitta ute! Jag kan verkligen vara envis om jag sätter den sidan till – och nu är den på plats.  

Svårt med det där. Att felanmäla mammas telefon och tro den åtgärdad innan hon nu ska hem. Kändes mer som ett humoristiskt nummer, det där 90200. Med en timmes kö för att släppas fram. Försökte flera gången innan jag orkade slå till med den långa väntan. Och väl framme så hade jag betydligt större synpunkter och tilltro till den som svarade. Blev antal fortsättningar på galenskaperna under dagen. Innan jag landade in i något som jag mest tror är si och så. 90200, rena fiaskonumret.

Mycket glad över besöket där på Karl Johan Gårdarna. När nu Anita kom på besök. Alltid fräsch och öppen i tankar och uppträdande. Ett föredöme. Jag kunde got snart lämna gårdarna, Anita fanns ju där och hon gav mycket av sig själv. Förstår att mamma så mycket gillar just henne.  

Syrran redovisade mobilsamtal som hon erhållit. Tydligen är det ingen angelägenhet med den träning som utlovades på de två vårdplaneringsmötena. Tänk att man missförstått ambitionerna på Strokeenheten! Tydligen! En rejäl överraskning när vi pekade på att hon egentligen nu inte längre kan skriva. ”Inte blivit av att följa upp”! Tydligen inte så angeläget att följa upp. Alla rehabinsatser som bidrar till att få åter full funktionalitet borde vara samhällsekonomiskt lönsamt. Men fordras ju insatser då – förstås. Även personligt engagemang. Patienten i centrum brukar det vårdslöst kallas, ibland.  

Följde med ikväll igen. De där måndagsbesöken i Österfärnebo. ÖFIF motion som det kallas. Varje vecka ny by som ordnar med de tolv frågorna plus utslagsfråga. Vissa frågor känns självklara – andra tvärtemot frågor. Inget hänga upp sig på. Lite stolt från förra veckan med 11 rätt. Gav ett presentkort. Storleken har ingen betydelse utan det är det här med äran istället. Tror det gick hyfsat bra ikväll, också.  

Blir inte så mycket nyheterna den här veckan. Konkurrerar ju med friidrotts VM. Fastnade i varje fall för Nord Korea hotet. Som väl betyder att deras kärnvapen når långt in över amerikanskt territorium.

VMs största händelse skulle ju vara Meraf Bahta. 1.500 meter i fullt ös. Det som kallas för det blå bandet. Händelserikt lopp. Bahta kände nionde platsen som en förlust, ett misslyckande. Ett högintressant lopp där hon verkligen gjorde en tapper insats. För mig en riktig krigare. Trots placering nio – en vinnare!   

I morgon, utlovas sommarväder. Tänk om, om jag kunde få ett så där oväntat besök. Då kunde det bli såväl kaffe som ett sommarbad. Kanske för mycket att stilla bedja om. Så då kan det bli något annat istället.