Som när en sten föll. Vid
midnatt så krafsades det på dörren i övervåningen. Och där stod han, Sixten.
Ville in och direkt på maten som vankades. Gissa hur uppvaktad han blev! Det
fanns en stor oro där över hjärttrakten sedan det stod på Anslagstavlan Årsunda
at en svart katt blivit överkörd på väg 272 nedanför kyrkan. Exakt den plats
där Tore blev ihjäl körd för antal år sedan. Skulle det n vara Sixtens tur att
möta samma öde. Tankarna hade redan börjar vandra iväg mot att fixa till samma
begravningsplats. Men med en liten bit emellan. En härlig plats för en katts
sista vila. Där vi redan har två kära kattvänner begravda. Två kattvänner, två
familjemedlemmar. Så himla berörd man kan bli av en liten vän som mjauar.
Besök på tomten – två nyfikna
rådjur. Kollar noga igenom vad som finns för förtäring. Inte så där sugen på de
små äpplena ännu. Men registrerade det geografiska läget för att kunna
återkomma. Så närgångna och nyfikna.
Ett lass ytterligare till
återvinningen. Ett lass ved som legat här utomhus över 35 år utan täckning är
nog så sprött och till stora delar ruttna. Finns mycket mera för mig att köra
iväg. Kanske hinner med något ytterligare nästa onsdag.
Lite uppdrag hade jag väl
under förmiddagen. För kvällen skulle ju innehålla middag. Skala potatis och
rensa jordgubbar föll på min lott. Enkelt – men någon skulle ju göra det enkla
också. Och kunde ju sedan blott pricka utav.
Känsla är att få se Leonie
och Ilse komma närma varandra. Är finns glädje och kärlek i deras blickar. Två
kusiner som vandrar in i livet tillsammans. Så mycket kvar att upptäcka i en
spännande värld. Härliga tjejer som jag
ger all kärlek på jorden.
Mycket utbyte med Arriaté. Mycket svårt veta hur Ingrid har det. När jag
väl får fatt i ett telefonnummer så är det ingen på stället som pratar engelska.
Lägger på. Men har hittat en annan kvinna som kan förmedla – dock pratar hon
enbart spanska. Den spanska räven rev en annan räv. Fortsättning lär följa.
Tacksam för ett samtal.
Samtal med mening .Redan i morgon tid hos Börje. Förtroende är viktigt – och det
har jag verkligen till honom. I osinlig omfattning. Gåtan med mig själv och min
värk arbetas det då vidare med. Hoppas innerligt på en lösning.
Bye bye. Nils-Olov – Simone
– Leonie åter till Åkersberga. Tacksam för att de besökt oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar