fredag 31 juli 2020

Fridfullt


Att bara få gå omkring och plocka själv. De absolut mest magnifikt goda tomaterna någonsin. Gustafsäng naturligtvis. Påsen blev mycket välfylld och kryddade sedan med några gurkor. Med den förtäringen blir man nästan tårögd för hur rätt odlade grönsaker smakar. En plats at återvända till så länge som Lisbeth orkar med arbetet.

Fast då hade jag redan hunnit med att få agera officient. Som det väl kallas när man har uppdraget att viga två förälskade personer. Och det är ju så det är – alltid egentligen. En ynnest att få vara med och dela andras lycka. Så tydligt idag igen. Med plats Storvik övre som speciellt utvald plats.

Lugnt och nästan rogivande. Speciellt i sommartid – Stadshuset. Funderande, och till del också planerande. För snart är det ju igång igen, på något sätt. Även om det idag verkar kunna vara en hel del inslag teams respektive zoom.

Orkade inte alls fixa till själv utan blev att glida ned till Shiyar och Strandbaden. För lunch kände jag definitivt för att inmundiga. Och så brukar det ju också bli en del samtal där nere. Så och idag. Men det var under eftermiddagen så kvällens after beach gick mig närmast helt förbi. Förutom att det hördes ordentligt till hemmet. Men utan att störa.

Eftermiddagens insats blev att byta bete för hästarna. Annas tydliga skriftliga instruktion gjorde att jag först trodde det var ett farofyllt uppdrag. Men icke. Snällare djur? Finns inte. Alla fyra hästarna verkade trivas ypperligt och tog för sig av det gröna.

En del skrivande blev det i alla fall. Påtryckningar, slutsatser. Och även försök hjälpa personer som sitter mycket trångt till. Förstår just den här personen som känner sig i allra högsta grad övergiven. Att det finns myndigheter – men bakom dem inga känslor för enskilda!

Äta utomhus, fika utomhus, spegla sig närmast i Storsjön. Inte möjligt för alla. Men blivit en vana. Är ju egentligen bara gå ut eller ibland inte ens gå ut. Närheten tillsammans med omgivningen – bedårande.
Sen afton. Ut på en cykeltur. Kollade in gruppen av kor nere i Fänja och sedan Berga runt som det sägs i folkmund. Så många hus, och idag inte känna till alla som bor där. Omflyttning, inflyttning eller blott glömska?            

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar