Den sten som föll

Som när en sten föll. Vid midnatt så krafsades det på dörren i övervåningen. Och där stod han, Sixten. Ville in och direkt på maten som vankades. Gissa hur uppvaktad han blev! Det fanns en stor oro där över hjärttrakten sedan det stod på Anslagstavlan Årsunda at en svart katt blivit överkörd på väg 272 nedanför kyrkan. Exakt den plats där Tore blev ihjäl körd för antal år sedan. Skulle det n vara Sixtens tur att möta samma öde. Tankarna hade redan börjar vandra iväg mot att fixa till samma begravningsplats. Men med en liten bit emellan. En härlig plats för en katts sista vila. Där vi redan har två kära kattvänner begravda. Två kattvänner, två familjemedlemmar. Så himla berörd man kan bli av en liten vän som mjauar.

Besök på tomten – två nyfikna rådjur. Kollar noga igenom vad som finns för förtäring. Inte så där sugen på de små äpplena ännu. Men registrerade det geografiska läget för att kunna återkomma. Så närgångna och nyfikna.

Ett lass ytterligare till återvinningen. Ett lass ved som legat här utomhus över 35 år utan täckning är nog så sprött och till stora delar ruttna. Finns mycket mera för mig att köra iväg. Kanske hinner med något ytterligare nästa onsdag.

Lite uppdrag hade jag väl under förmiddagen. För kvällen skulle ju innehålla middag. Skala potatis och rensa jordgubbar föll på min lott. Enkelt – men någon skulle ju göra det enkla också. Och kunde ju sedan blott pricka utav.

Känsla är att få se Leonie och Ilse komma närma varandra. Är finns glädje och kärlek i deras blickar. Två kusiner som vandrar in i livet tillsammans. Så mycket kvar att upptäcka i en spännande värld.  Härliga tjejer som jag ger all kärlek på jorden.

Mycket utbyte med Arriaté.  Mycket svårt veta hur Ingrid har det. När jag väl får fatt i ett telefonnummer så är det ingen på stället som pratar engelska. Lägger på. Men har hittat en annan kvinna som kan förmedla – dock pratar hon enbart spanska. Den spanska räven rev en annan räv. Fortsättning lär följa.

Tacksam för ett samtal. Samtal med mening .Redan i morgon tid hos Börje. Förtroende är viktigt – och det har jag verkligen till honom. I osinlig omfattning. Gåtan med mig själv och min värk arbetas det då vidare med. Hoppas innerligt på en lösning.   

Bye bye. Nils-Olov – Simone – Leonie åter till Åkersberga. Tacksam för att de besökt oss.