Närhet och nostalgi

En sådan där händelse som man absolut inte vill missa. När den i alla fall inträffar. Många timmar blev det totalt sett. För att följa mamma ut i sina sista andetag. När det inte fanns hopp utan att allt i kroppen skulle stängas av. Då bristen av vätska inte alls ska kompenseras med exempelvis dropp. Allt torkar ut tills hjärtat inte längre orkar.

Fick avvakta dryga timmen innan hon var tvättad och uppklädd liksom att rummet smyckats upp väldigt värdigt. Skulle, skulle inte. Glad att det stannade på skulle. Ett värdigt minne bära med sig i livet ut. Och väldigt tacksam till de två som helt ställde upp som personal på Vallgården detta nattskift. Inget slams. Seriöst men med värme. Och förstår att just dessa situationer är inte något som vem som helst klarar upp. Evinnerligt tacksam.

Tacksam också för de som kommenterat mamma på sms, på mail och gett henne en återkoppling hur just de såg henne. Fanns mycket värme och empati med i kommentarerna. Samtidigt som min hjärna registrerar vilka som gett dessa uttryck så är det märkligt att den också registrerar vilka som inte alls kostat på sig ett enda uttryck. Men också tillfredsställd med att de som har krångliga åsikter inte göre sig besvär. Konstruerade synpunkter är det lika bra undanbe sig.

Blev antal planeringstimmar i Hedesunda. Tryggast så. Där finns kunskapen och det personliga bemötandet. Släktföretag som existerar just på grund av högsta kompetensen.

Direkt morgonen. Svar från Lars-Erik. Ställer upp. Och det var ju honom – och ingen annan – som vi verkligen ville skulle hålla i ceremonin. Snabbt svar, positivt svar, inga krusiduller. Tänk att vara den ledande och samtidigt så oerhört ödmjuk!

En del göra under onsdagen också samtidigt som jag själv har ett annat program upplägg .Lovat ställa upp istället. Carl-Henrik och Per-Ewert. Känns också det tryggt. Härligt att ha killar som lovar att leverera – och sedan gör det också.

Svårt ta egna temperaturen. Känna efter hur det faktiskt är. Om det handlar om ledsamhet, om nostalgi, om insikt, om borttappad närhet. Och samtidigt när det väl identifierats – hur länge stadiet ska bestå. Ledsamt och rogivande i en och samma nutid. Något märkligt i sig själv.

Sammanfattade alla möjliga – och olika telefonsamtal som hållits under dagen idag. Temat var ju givet, men samtalen väldigt olika.

Vi går alla i mål – någon gång. Men vet mycket sällan när och hur. Nu har ju en helt speciell person för mig själv gått in i sin målgång. Men glömmer henne – gör jag minsann aldrig. Kommer bära med mig henne varje dag – på högst olika sätt. Men alltid nära hjärtat.

Musik fick omfamna mig under kvällen. Berörd. Och samtidigt fundera på om kommande natt också blir en vaken natt. Sväljer några piller och hoppas på ro och givande sömn.  Orkar inte med saker och ting annars.