Klart att jag inte skulle
missa detta. Gudstjänsten med tacksägelse efter min mammas begravning. Och med
gott samtal så genomfördes det såväl i Sandvikens kyrka som motsvarande
gudstjänst i Hembygdsgården Koversta Österfärnebo. På den senare platsen hade hon
ju varit med till några gånger. Dessutom utomhus i trevlig miljö. Och musiken –
dragspel och fiol. Lotta och Lars/Per. Valet var enkelt. Vi var trettiofem
personer som träffades. Lugnt, trevligt och minnesvärt. Även det så kallade
kyrkkaffet efteråt, då några personer kom för att prata och ge av sina
funderingar. Verkar vara god uppslutning där på hembygdsgården med öppet alla
somrarnas veckoslut.
Mot Gysinge. Så mycket
folk! Vandrade iväg över Vita Bruket. Och där – Värdshuset öppnat igen! Kopplat
till lunchtid. Var inte mycket fundera över. Utan stiga in och beställa. Glatt
om inte överraskad – så glad och nöjd över det som serverades. Dessutom bjöd
krögaren på en närmast föreläsning av vad som gjorts med lokalerna. Och på en
rundvandring över de lokaler som numera fungerar som hotellrum. Märks tydligt
vilket arbete som hans fru har. Känsla och kunskap i inredningsarbetet.
Hela området andades
optimism! Så många personer som vandrade omkring - och det är fullt tydligt att
kultur och omgivning fortfarande är två välrenommerade ord. Ord med innehåll.
Det nya hoppas jag stavas samarbete, samförstånd. Kan vara det absolut bästa
varumärket för vårt södra område. Gästriklands södra. Närheten till Mälardalen
är också bara det en mjölkkossa som kan ge oändligt mycket. Men området har
stor bärighet även i ett internationellt perspektiv! När naturen är som mest
utmanande och intressant.
Utställningen där nere vid
f d flottningsmuseet. Den höll mycket hög klass. Men så är ju lokalerna också
påkostade för den typen av aktiviteter. Lokala konstnärer som får utrymme att
marknadsföra sig själva och även kunna avyttra en hel del av sina alster. Och
just här. Och med en del kommentarer och med liggande skrivning i
utställningslokalen så skulle det kunna utvecklas som motsättningens arena. Gäller
att ha kompetens på tjänstemannasidan nu.
Kändes gott med nedslaget i
Österbor. Trivsamt och så många idéer att bygga vidare på. Det allra viktigaste;
de verkar definitivt trivas. Vilket också skapar en inre tillfredsställelse
även hos mig själv. Dessutom har de ju fåt ihop antal bröllopsdagar,
årsfirande. Om de nu sysslar med detta. Fast vet att det finns andra som kommit
mycket längre och firar det fortfarande. Med bubbel och speciell geografisk
minnesplats. Och det är väl det som vårdar, håller känslolivet levande – år efter
år – efter år. Motverkar avbrott eller rent av avslut.
Cyklade själv upp till
Hyttmarken. Totalt ensam men ändå inte. Lät minnena komma fram och slå följe.
Kvällstimmarna vandrade iväg innan jag styrde cykelkosan norrut igen. En lång –
och onekligen – innehållsrik dag – fick sin avslutning tillsammans med Rebekka
Martinsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar