Ödmjukhet och stor tacksamhet. Till alla som på olika sätt
mött upp när nu mamma gick vidare och lämnade jordelivet. Även fast jag fick så
många år tillsammans med henne har smärtan varit stor. Hon hann inte riktigt
fram till de där hundra åren. Men nära var det. Hon kunde inte följa med på
alla utflykter i våras, nu i sommar p g a corona utbrottet. Men et rikt liv med
många inslag och alltid där på plats för den, de som behövde henne med sin
klokhet och värme.
Klart att även en begravningsdag är det bara stämma in i
sången – jag vill tacka livet, som gett mig så mycket.
Smörgåstårtorna på plats, levererade av Lars. Mammas
specialtårtor tillverkade av Anna-Greta o Annika och uppkörda av Per-Ewert.
Tavlorna och ljusstakarna också uppkörda. Gårdagens dukning genomförd i god
tid. Mest göra sig i ordning och samtidigt ledsamt konstatera at värken i
skulderpartiet var våldsam.
Stuvade in hela kroppen i en kostym .På med min vita slips
som i stort sett aldrig nyttjats förut. Och så upp till Sockenstugan för en
sista briefing med präst och musiker. Kända ansikten i kyrkan. Personer som jag
samtliga uppskattar så stort.
Självklart val. Lars-Erik som tjänstgörande präst. Han som
har den unika förmågan att verkligen möta människor där de finns. Oavsett var i
livet. Som inger alla former av förtroende och har de bakgrund som gör
skillnad. Lotta som kan få varje ton att klinga så skönt. Birgitta som dessutom
kommer från hembyn men också har förmågan att trolla fram det vackraste från
varje enskild blomma.
Perfekt valda låtar. Två psalmer och tre andra känslosamma
låtar. Det här var verkligen en uppställning som mamma själv skulle ha
applåderat. Och medan tårarna trängde fram kunde jag möta dem med
pappersnäsdukar. Kändes till och med skönt att klara av att gråta.
Blomprakten var magnifik. Även när den lades ut på pappas
egen grav så imponerade de vackra blomstren. Tänker plocka av namnen och få med
dem i ett tackkort. Blir en del göra under lördagen. Men drivs av att få fram
dokumentet.
Besök kvällstid för middag av Peter & Nils-Göran. Inte
illa när också Carl-Henrik/Ilse som Per-Ewert mötte upp! En högst minnesvärd
dag följdes av än större kvällsgemenskap. Mycket som vi kunde beröra under timmarna.
Ser fram emot att de också kommer för frukosten. Innan deras färd går söderut.
Allt det jag skulle ha skrivit får anstå till åtminstone
lördagen. Bra att ha något då också! Vågar gå till sängs – trots att jag är helt
säker på att värken kommer åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar