En sådan där riktig ja-dag.
Formella ja som jag själv väldigt nära lyssnade in. Som det är när man får
uppdraget förrätta två vigslar. Dock geografiskt skilda från varandra. Men
samtidigt förenade med starka känslor, mycket närhet. Och en omgivning som bidrog
med att göra tillställningarna än mer minnesvärda. Och på samma tema,
fortsätter i morgon!
Följer med samma ämne, dag
efter dag. Översvämningar med sina olika konsekvenser. Även i min egen närhet.
Och förstår att det inte fungerar med avloppsvatten i källare. Uppriktigt
ledsen ta en promenad efter gatan och se släpvagnarna fullaste med golv, väggar
och möbler. Bara köra iväg. Klart att det är nära till hands att fundera på
ansvarsfrågorna. Ett område som de flesta funderar över.
Och så fick jag mailet från
Säljan. Och förstår att det nog finns
områden som har det ännu värre. Till och med översvämningar ända upp i
källartaken. Och så himla förutsägbart.
Känns gott att få stöd i
det där som måste fixas uppe i Hyttmarken. Idag nytt område. Gult och
brunfärgat vatten. Luktar illa, smakar illa. Olika teorier. Verkar fräscht
längst ned i brunnen, sämre längre upp. Men fick historien beskriven därefter.
Vanligt med problemen även tidigare när det regnat ordentligt. Fixar till sig efter
cirka en vecka. Har blivit en hel del olika projekt nu. Och utan Kenneth skulle
knappast något ha hänt. Nu återstår också två fönster på boningshuset. Måhända
åtgärdas det under lördagen. Och vilket lyft i ladugården. Taket som rasat in
nu åter igen uppe där det hör hemma. Tacksam för storstilade insatser.
Facebook. Där så mycket
berättas. Vissa saker och ting väldigt intressant, annat bara skit. Bland det
högintressanta – när Magda Gad berättar direkt inifrån Afghanistan. Och så möts
hon av klassigt lågintelligenta kommentarer. ”Bättre du stannat hemma och mött
samma saker som i Afghanistan i våra förorter”. Klart Magda Gad reagerade
starkt. Ska hon fortsätta vara aktiv på Facebook kommer hon med säkerhet mötas
av flera lågintelligenta kommentarer.
Fast de finns på också
andra platser. Berättelsen idag från en begravning per igår visar att det även
finns personer i prästerliga kläder som kanske inte är så insiktsfulla hur ord
skall brukas – och inte. Känns inte acceptabelt när det drabbar anhöriga som
redan är naturligt känsliga.
Drabbar. De som är kvar i
just Afghanistan och inte förmår ta sig ut. Det vill säga de allra flesta. Nu
har Sverige skickat ned ett plan för at hämta hem svenska medborgare och de
afghaner som arbetat åt Sverige. Men hur få dem in på flygplatsen. En gåta som
inte kan besvaras. Annat än med omöjligt. Andra länder – ex vis Finland och
Polen skickat ned beväpnade soldater för att aktivt kunna assistera. För svensk
del – kanske hade varit möjligt om det här satts in mycket, mycket tidigare.
För sent ska syndan vakna och här mission impossible.
Klart det drar att
återvända till Solliden. Inte på Djurgården men väl i Österfärnebo. Motståndet
var sammanslagna Hedesunda/Österfärnebo. Och motståndet givetvis Årsunda. Fortsätter
vara imponerad av det unga manskapet som hela tiden låter bollen rulla. Visar
på teknik, spelförståelse och snabbhet. Ikväll en 8-0 viktoria i blå/gul
Årsunda fördel.
Men det allra bästa som
avslutning. Nils-Olov och Simone kom hemöver med Leonie. Nu sovande men från i
morgon bittida säkert i högform. Känns spännande vad helgen har med sig i sitt
sköte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar