Skogens glädje

En sanning som alla borde kunna ställa sig bakom. Världen är inte alltid rättvis, eller kanske aldrig, någonsin. Efter besök i Burkina Faso fick jag tydliggjort. Det landet, tillsammans med Haiti och Afghanistan är världens fattigaste länder. Klart uppförsbacken är väldigt lång för de som föds där. I vandringen till ett åtminstone drägligt liv.

Inte för intet. Idag jordskalv som dragit in över Haiti. Med död och förintelse. Som om befolkningen inte hade det tillräckligt jobbigt ändå. Räcker i stort sett till för en rubrik i våra medier. Och sedan går vi vidare – och skiter i situationen där borta. Det är ju långt iväg. Och drabbar inte alla vi svennar.

Matas på, död och förintelse. Blodet svämmar över. Talibanerna nu direkt utanför huvudstaden Kabur. Afghanistan i formligen lågor. Och stundar än flera avrättningar. Tillbaka med tiden. Torde vara ett gigantiskt misslyckande för främst USA som under tjugo år utbildat afghanska militären. Den som nu snabbt förödmjukas och upplöses. Med andra ord inte mycket värt med amerikanskt biträde. Och när det verkligen brinner till – då flyr amerikanarna hals över huvud. Gapa och skrika, men när det gäller, då skakar benen som trollpinnar. Fiaskot – fulländat. Och at det drabbar miljoner afghaner – who cares. Så verkar det åtminstone. På samma planhalva, skammens -  Nato. Vad sjuttsingen har ni bidragit med under alla dessa år. Stoltenberg, avgå. Medan Biden Bidar sin tid.

Sveriges analytiska förmåga? Har väl aldrig funnits någon – egentligen. Utvisat på löpande band. Tävling i total galenskap. Välfärdsländernas ynnest. Att leka med liv och död. Påtryckta av brunrandiga skjortkragar. När antal hjärnor urkopplas till noll och intet av värde.

Men dagen idag var en höjdare mer lokalt. Att få tillgång till Ilse är en enorm ynnest. Nu fick vi henne på cykelns barnstol. Och färden begav sig upp i Hyttmarkens skogar. Med gott om fika givetvis. Och vilken härlig stund! Vi smet iväg på egen upptäktsfärd. Och Ilse avslöjade sina framtidsplaner;  fotbollsspelare i Årsundas blå/gula färger, vara tillsammans med djur – mycket skogens djur, plocka bär och svamp, sköta om skogen, sjunga, dansa, springa. Jo, hon kan redan precis allt. Och mer kommer det med säkerhet bli. Fantastisk tjej – redan.

Och så kom de också efter. Per-Ewert & Lina som plockat korgen full med svamp. Carl-Henrik, Elin och Lou som efter gemensamma fikat gav sig ut och fyllde på med än mer svamp efter förmiddagens exkursion.  

Hemcykling. Vilka fantastiska kattungar som Marielle visade upp. Tre ytterst små krabater som Ilse också försiktigt kunde smeka. Och givetvis också kommentera hästarna när de fyllde på sina magar med gräsets läckerheter.

Och hemåt vevade vi. För där väntade ju den godispåse som Reidun lämnat till Ilse. Och lördag var ju idag. Som vem kunde hindra henne att få fylla på med godisets sötma.

Och så fylldes glädjens stund på med än mer av nyheter. Kommande veckoslut väntas besök från Nils-Olov, Simone och Leonie. Och när de första är på fest så kommer Leonie att få vara här hemma! Klart en stund att redan nu se fram emot. Omöjligt säga vem som är nummer ett när tre flickor är nummer ett – alla – alltid.  

Regnet. Det kom först därefter. Men de skurar som faktiskt kom ned. De var starka. Tur att Folklustspelets dragningskraft förde oss upp till Årsunda Hembygdsgård redan igår. Försökte locka Britta till morgondagens nummer. Men tror nog att jag misslyckades med det. Hon hade så många liggande strykhögar. Med klart över 90+ på åldersskalan.