Vandraren

 

Lördagstradition. Tidig morgon och tabata träning. Fast stundom – förhinder, möten, väderlek. Och då som idag, en annan form av träning. Från att aldrig gåt, till att gå en dag. Till att i och med idag gått leden två gånger, med några veckors mellanrum.

Samling idrottsplatsen. Samåkning upp till Bungsmur. Och i alla fall åtta personer ut tabatagruppen utrustade med ryggsäckar och förnödenheter i packade. Så bar det iväg ut på den där vandringsleden som numera heter Trefaldighetsstigen. Och i bagaget, givetvis, torsdag/fredagens tömning av kroppen på precis allt. Åter till vardagen men tröttheten består på något sätt.

Leden – Årsunda-Vinnersjö lika lång idag också. Uppmätt igen till exakt tio kilometer. En del skogsvägar, men också variation ut i terrängen där inget egentligen är upptrampat. Och därmed också relativt torrt underlag till rena vadarställena. Blev att söka sig runt dessa men lite plaskande dock.

Hittade suparstenen igen. Letade men ingen flaska under den idag heller! Fast finns också andra sägner som at namnet kommer från att en helt överförfriskad vandrare klättrat upp, ramlat ned och slagit ihjäl sig. Inget sådant för vår del; Vare sig supande eller klättrande.

Och i gruppen. En person med känslig nos. Kände lång väg exakt av var det fanns kantareller. Var är räNär de slitet sig från den gotländska ön. tt ord. För nu är de inte kvar utan följde med i en påse. Tempo var det stundom ändå. Fanns en med korta ben, och de gick som trumvirvlar. Så målsättningen blev fort tydlig. Hänga på så gott det går.

Målgången där vid Simonssons. Och då blev den naturliga mötes och uppsamlingsplatsen ju de gamla bussarna och fiket där. För alla – räkmackor. Kände direkt stillastående att turen gett en del svettningar. Främst mot ryggsäcken. Fick värma mig i bilen vi redan igår kört på plats.

Kollade av igen. Att katterna verkligen hade fortsatt med mat. Innevarianten ville efter en del kelande också ut till de andra. Och naturligtvis gällde lördagen ske din vilja. Ut till de andra katterna så får herrskapet ta han om dem när de väl kommer hemöver framåt sena natten. För egen del fick duschen bjuda på en del värmande strålar och ombyte till något torrt.

Kaffe hos Lennart och full fart på hans barnbarn. Där var det verkligen högt tempo. Kanske sålunda dygnet runt? I alla fall under dygnets vakna timmar. Detta trots att de varit ute i skogen och plockat svamp. Snacka om överskottsenergi!      

Upp till Bungsmur igen. Måste ju hämta hem bilen. Och lite stopp vid idrottsplatsen. Måste ju kolla in Kalle under deras hemmamatch vs Storvik. Tre halvlekar så den sista delen fick de spela själva. Tröttheten och värmebehovet drev på för hemfärd.

Letar i mailkonversationen. Två personer som fått ett utkast till program inför 2022. För att reflektera på och kring. Och som med sina kunskaper skulle reflektera och ge mig input i skrivningarna. Men det som mottagits – intet alls.  

Skulle är ett bra ord. Men istället blev det TV och friidrotts SM. Blandat med datorn och inknappning av först dammatch, sedan herrmatch. Två derbyn. Båda mellan Gefle IF och Sandvikens IF. Borde istället tillägnat timmarna sömn. Men gjort är gjort. Och gjort är det också när SIF herrlag förlorade med det där 1-0 målet. Då gick tåget, möjligheterna bröts helt. Att på något sätt nå fram till tabellens topplag Brommapojkarna. Ridå.  

Ridå också för de afghaner som under åren på olika sätt arbetat för Sverige där nere. Nu övergivna och offer för talibanerna. Att USA med hjälp av drönare kunnat undanröja två IS ledare är en bisak. Vad vankas i et av världens fattigaste länder? Med stor del av säker profetia är invånarna övergivna till någon form av inbördeskrig. Som livet är. Aldrig rättvist.

Som också en lördag. Inga tjejer alls. Så nära men ändå så långt borta. Fast där borta lär det finnas en söndag – också.