Ett steg i taget

 

Kärt barn har många namn. Namn som beror på varifrån man går och skall. Så kallades stigen ursprungligen för ömsom Vinnersjö stigen respektive Årsunda stigen. Men fick till slut sitt nuvarande namn; Trefaldighetsstigen.

Blev en promenad idag. Från Bungsmur över till Vinnersjö. Vissa sträckor lite svårt med säkerhet hitta fram – om nu inte Annika varit förutseende och snitslat i lördags tillsammans med Mattias. Lite blöt om fötterna, men fungerade barbent utan att få så många skavande kvistar mot benen. Rycksäck på med packning – det kunde ju ha kommit regn. Men så och förtäringen. För det tog ju en del tid. Fast då med raster och lite tramp bredvid också. Saker och ting att beskåda – och då skulle det ju beskådas.

Blev att gå hela vägen. Och Annika nyttjade sin telefon så kunde Tommy möta upp vid busskafeterian efter Vinnersjö vägen. Exakt på metern tio kilometer avklarade. Blev räkmacka vid kafeterian och mötet med Tommy. Mackan bedömdes som den godaste någonsin! Så det var bara hålla med. I alla fall för lugnets skull.

Bilskjuts åter till Bungsmur. Och träffade återigen på områdets magiska lugn. Tror aldrig jag någonsin varit där förut. Och nu – ringen sluten.

Riktigt ett helt dagsverke var det ju inte frågan om. Men något för mig helt nytt. Skrivit i stjärnorna om det någonsin blir en repris. Man vet ju aldrig, lång tid fram till Hyttmarken och det här skulle ju kunna vara lämplig promenad för Tabata gruppen. Kanske då från Vinnersjö och promenad direkt till utemöblerna hos Helena Backhouse. Överraskningarnas tid är ännu ej förbi.

Klart det blev lite allvar på promenaden. Kring vad och hur saker ska planeras och diskuteras. Allt för att göra varandra bättre. Just att kunna träffas och måla upp den bild vi vill arbeta efter är naturligtvis bättre än at sätta fram olika figurer varje möjlig träff. Då blir aldrig bilden så där i sin helhet. I allt detta också arbeta i process, lita på varandra. Och förstå när saker som sagts också ska stanna i gruppen. Just det dagliga arbetssättet. Diskuterade både med Jan som med Maria.

Anhalt Hyttmarken. Kenneth gör sina uppdrag, och på ett gott sätt. Det som nu behövs; en ställning för att kunna fixa till rutorna som är trasiga. Oklart om jag ska ordna – eller någon annan. Fast vet ju aldrig vem som är någon annan. Troligen dock någon!

Nyheter idag också. Från talibanoffensiven. Samtidigt med den får troligen sossarna retirera. Trycket blir för stort och de tvingas på något sätt försöka få hem de som arbetat åt Sverige från krigshärjade Afghanistan. Också en kamp med tiden så de här personerna inte hinner fångas in och avrättas. Speedas inte aktionerna upp nu så tappar den bärande svenska regeringen totalt anseende. Måste finnas någon form av heder här också!

Inte så mycket mer gjort. Mötet med Lou och Ilse blev en varsin glass på morgonkvisten. Med förhoppningar att de två också fick smaka så det inte slukades av deras pappa.

Letade igenom gårdagens insändarförslag för att se vilka som faktiskt engagerat sig. Skulle kunna vara ett ok, eller helst förslag på strykningar, omskrivningar, tillägg. Hittade dock från en – en enda person! Får inse att jag ska vara nöjd med detta. 

Ned i varv. För att ladda upp till kvällens tabata träning. Kollade på nätet; inställd på grund av åska. Tittade givetvis ut och fann att det allra minsta att prata om var – åska. Fast kanske skönt att kunna få vila ut!