fredag 13 augusti 2021

Frieri med förhinder

 

105 miljoner Euro. En dygns inkomst av tröjförsäljning i PSG Saint Germain. Fantastiska pengar. Ett dygn, 24 timmar. Vad månde bliva i inkomst? Fast alla vet ju kostnaderna för att ha en Messi i sitt eget lag. Egna stora förhoppningen – att det ändock går bra – bättre – för FC Barcelona.

Inte alls samma inkomster. Till skådespelarna på Svens Gården, Årsundas egen Hembygdsgård. Men klart jag var på plats. Första föreställningen. Fredag-lördag-söndag. Och så kommande veckoslut också. Amatörskådespelare, givetvis. Men oerhört professionellt. Anton Larsson i sitt esse. Klart jag rekommenderar alla att ta sig dit. Utan att berätta detaljerna så heter uppsättningen; Frieri med förhinder. Dråpliga till och med.

Skulle jag aldrig klarat själv. Tyngsta, tuffaste motorcykeln. Och märket berättar också det om klasscykel, BMV. Reiduns stora intresse. Innan hon drar söderut och sluter den här utflyktscirkeln.

Kort utflykt idag igen. Hyttmarken calling. Och så fick jag till källargolvet äntligen. Klart. Innan det besiktas och vi får se om det godkännes. Har i varje fall försökt gjuta igen det upphuggna golvet. På old fashion sätt. Handblandat bruk. Fast egentligen skulle jag väl ha nyttjat en cementblandare. Men, duger kanske trots allt.

Tidigt för att vara arbetsutskott i kyrkan. Direkt efter lunch. En del raka puckar serverades. Tydliga servrar. Och tydlighet är för min egen del inte alls något negativt. Imponerad av de frågor som ställdes. Men avsändaren är alltid ärlig och visade kurage även nu.

Inte det absolut mest hisnande på någon TV kanal. Men det gick ju gott att plocka fram några attraktiva filmer. Och så räddades även den här kvällen.

Krockar det så gör det. Amatörteatern med Årsundas hemmamatch. Skulle ju velat vara på två platser samtidigt. Provade länge men fungerade blott intet. Fast inget oroa sig över. Berättelsen handlade om klar ÅIF vinst vs IK Huge. Blått och gult, samma division som Sverige.

Fast bakom allt, varje dag. Nyheterna från Afghanistan. Och fortfarande sitter det djupt. Det land vi utvisat rädda flyktingar till. Tills helt nyligen. Rättssäkerheten och mänskligheten – finns den kvar? Mycket utrymme för att skärskåda sig själv – borde det vara!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar