Vilken utflykt!

Varje dag är speciell. Fylls oftast av det man själv fyller den med. Nu är det ju annorlunda dagar. Det som händer och vi knappast någonsin kunnat beräkna skulle komma. Det som kom – det kom fort. Och har ändå knappast kommit – som det kommer komma. 


Eftermiddagen. Det där som är värt så oerhört mycket. Som gjorde dagen – och veckan. En helt speciell utflykt. Ned mot Ottnaren och upptäckts vandring. Med ryggsäck och tillhörande fika. Men så fantastiskt då jag fick med mig såväl Carl-Henrik som Ilse. Hoppas givetvis de njöt också.


Ilse pinnade på med sina korta ben. Upptäckte stenar, upptäckte blommor. Upptäckte naturen. Men ibland blev det skönare för henne att bäras. Och stolt blev jag onekligen när hon vände sig till mig. Bestämd tjej i det mesta. Lovande med att våga bestämma och leverera de allra gosigaste leendena.


Fika rasten höll på att bli lite olycklig. Så stora och så ivriga myror. Men det gick ju fly lite längre upp och plocka ur ryggar´n. Och när Ilse var sugen så kändes det underbart. Kanske, kanske att hon gillade eftermiddagen så stort att hon också vill göra om det hela. 
  

Blev mycket räknande. Blommor och stenar räknades konstant. Och alltid från ett till tio. Mästarinna på matematik. Och stort för en liten tjej att kunna räkna till tio utan problem. 


Bevisade för mig själv att det går ta promenad utan att ha hundar valla. Trots att det också har sin tjusning. Vilket jag fick bevisat på ett förmiddags sms. Men också krävande – det också. När det rör sig om flera hundar som måste hanteras i duo. Men så blir det såklart bra gjort. Det också. Byter? Knappast – eller rättare sagt aldrig. 


1 april Skämtets lurande dag. Men i år insåg till och med media att det var för allvarlig tidsålder. Och att i seriösa tidningar driva med personer. Knappast tillrådligt. Speciell dag när insikt också slagit sig in i journalistiken.  


Konstig räkning. Men det kommer säkert följa med under lång tid. Fyra avlidna personer i vårt län. Gävleborg drabbat av fyra dödsfall i corona. Men hundra personer smittade. Med andra ord kommer det i över oss mycket fort. Närheten till smittohärden i Stockholm är uppenbar – och det sprider sig allt fortare. 


Kerstin – den ansvarsfulle av oss. Plockar in avstämningsmöten oss fyra emellan – per teams. Följer därmed rekommendationerna mycket noga. Det ska hon ha en stor eloge för. Just det där att klara av att tänka först.

Mona på samma tema. Och betyder att allt går i snabb följd. Teams möten eller också andra former som i zoom. Förstår at jag inte är helt bekväm i dessa medier. Inte ännu. Men man borde väl bli bättre med större övningar. Fler övningar. Våga kasta sig ut över ny teknik. Övning ger färdighet. 


Hörde tals om ett annat möte som också hölls idag. Annan ort, annan organisation. Där stämningen var under isen. Konstigt – men inte alls överraskande. Styckena blir aldrig bättre än vad de inblandade parterna själva bidrar med. Hade varit intressant fått lyssna in i verkligheten. Och sedan gå in dit och dela ut betygen. Konstnärligt utförande? Tekniskt innehåll? Konkreta, innovativa, framåtsyftande inlägg? Fast – det var ju detta med deltagarna!


Mamma på avstånd. Mamma genom fönster. Tacksam för att Linda är en av de som verkligen låter mammas dagar vara viktiga dagar för henne själv. Fick till en träff idag. Genom fönstret dock. Vill verkligen inte vara den som bryter besöksförbuden. Som riskerar sätta in något negativt virus i boendet. Men lämna över lite godis kan inte annat än lysa upp tillvaron lite grann.