Ingen träning idag, utan på tisdag kväll. Tidig morgon eller möjligen mitt i natten. Vaknade av starkt sken och hög, nästan skrikande röst. Tore, den fantastiska katten hade krupit ned under täcket. Men inte till mig. Uppenbart fick hon en aning vad som häftats fast bakom hans ena öra. En jättefästing som var proppmätt på blod. Lossnade enkelt och rullade ut sig i sängen. Ett bevis på att otygen gjort entré. Och definitivt ingen av mina mest önskvärda husdjur. Äckliga.
Blev tidig morgon i alla fall. Måste vara på bettet och ha fixat frukosten innan Helena blåser upp till drabbning för söndagens tabata pass. Men då kom det ett besked. Nästa träning först tisdag afton. Inte bra det heller. Redan bokad för annat möte. Men något gott – fick gott om tid för en jättelång, jättestor och jättehärlig frukost. Som det anstår en fri och öppen söndag morgon.
Ändå känner jag väl till problembilden. Att hålla vad som kallas socialt avstånd. Måste vara svårt om någon exempelvis fyller jämna år. Regelverket är ju tydligt! Ingen samling får ske. Fast säkert finns det de som trampar över detta och ser sig själva som odödliga. Det där som kallas hänryckning och inte alls följer regelverket. Förhoppningen är stor – att inget sprids och ingen råkar illa ut.
Tanken svindlar. Men inte så där berusande gott. Ilse två år redan den 17.e. Och givetvis så måste det avgöras om det finns möjlighet uppvakta henne då, eller långt mycket senare. Sådana risker som skulle kunna gå ut över henne, sådana risker tar man sannerligen inte. Själviskheten har sin yttre gräns.
Vindens melodi var ganska kraftig. Men måste ändå ut. Kollade efter halva vandringen på mobilen. Som var låst! Eftersökte den där PIN koden som jag inte hade klart för mig hur den lyder. Har aldrig någonsin hänt förut. Är det någon som på något sätt lyckats bugga densamma? Anmäler till Service desk. Osäker dock om någon finns där förrän på tisdag.
Blev en till vandring. Den här gången efter åsen. Och närkontakt med mosipporna. Flera som slagit ut och vänder sig mot värmen i söderläge. Och visar att nu är det sannerligen vår. Respekt. Skönt att det finns ansvarsfulla människor. Fridlysta växter är fridlysta.
Tre kyrkliga tillställningar under påskhelgen. Och det kändes bra att få tjänstgöra – tre gånger. Idag också kläda altaret igen. Tillsammans med Hillevi få allt på plats, inklusive öppnaaltarskåpet. Hade ju fått vara med och klätt av också. Med Lars-Erik som mänsklig, kunnig och givande präst så är det lite ofattbart att så få hittar in i vår medeltida kyrka.
Passerade mamma. Givetvis inte in på äldreboendet. Respekt. Men lånade mobil och ringde. Så fick jag överlämna påskliljorna vid dörren. Och genom fönsterrutan så fick vi i alla fall kontakt med varandra. Mamma och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar