måndag 27 april 2020

Att kunna bry sig


Så och idag. Solen gick upp igen. Tar det gärna för så givet. Att allt är som det är och kommer att vara som det är och kanske också än bättre. Cirklar som finns och inte får eller tillåts rubbas. Att det finns en aldrig sinande styrka. Inte förstå att det ena inte kan undgå ha kontakt med andra ytterligheterna. Sann styrka måste också ha en viss kontakt med sann svaghet. Att leva är att kunna spela på alla strängar. Strängarna sitter där åtskilda men de vibrerar av samma musik. Glädje och sorg är den ultimata känslan, när den möts finns inget större. Förutsatt ärlighet och respekt för varandra. Falskhet däremot gör att allt skär sig. Som att saker istället upphör.


Varje dag är en livsvandring i att fråga och söka få ett svar. Mångfald kräver ständiga frågor, ständiga svar. Ett sökande i den fascinerande livsvandringen. Där möten ibland sker med de personer som utger sig för att kunna allt. Mästra andra. De som inte klarar av att lyssna in frågor och trådändar att nysta i, utan är så fyllda av sig själva att de enbart kan mobilisera motfrågor. Inte våga släppa till, inte våga öppna pansaret. Inte vågar se möjligheter när havet stormar, utan surrar sig själva vid masten.


Det är starkt att våga visa känslor. Våga visa upp allt det där man glädjer sig över. Men också vågar visa känslor när det handlar om det som negativt berör en själv. När man inte mår bra. Att våga vara människa.


Finns de som vandrar omkring på jorden som agerar som att de vet allt. Och som alltid representerar en åsikt. Åsikten att de själva vet allt. Och gärna gör det med högre och högre röst. Möjligen som ett försök att skrämma. Aktiv medicin. Höj inte rösten utan nästan sänk den. Prata lugnt, tydligt. Då tappar den andre fotfästet än mera.


Springa i ett ekorrhjul är vad vi många gör. Istället för att ge varandra tid, se varandra, så är vi nog alltför ofta på väg – någon annanstans! Istället för att räcka ut den där handen – den hand som alla så väl behöver. I olika omfattning, på olika sätt.


Lägger mig med starka känslor och en förhoppning att få räcka till. Att kunna bidra när det finns behov därtill. Äkta förtroende går det inte att köpa. Det är något som man sår, ger bästa möjliga grogrund, vattnar och i övrigt lägger omsorg över. Sol vind och vatten – och mycket kärlek.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar