Snabbt eller sakta. Fullständigt klart att för många går det nu sakta. Nära och kära som det inte finns möjlighet träffa. Restriktioner i resandet. Som de allra flesta respektfullt också håller. En del övertramp givetvis som handlar mer om att det kan vara svårt få till tankarna i den egna hjärnan. Några kommentarer jag tagit del av; ”det är väl dödsfall annars också så det här är väl bara en naturlig del av livet!”. Man får höra mycket innan öronen ramlar av.
Tecknade vidare idag på en egen betraktelse vad som händer och vad som kan komma bli förändringen i samhället när vi väl kommer ur nuvarande situation. Vet definitivt inte till vem, vilka jag skriver –men låta tankarna vandra iväg är knappast förbjudet. Och vill någon ta in mina intryck och funderingar – så välkommen.
Men så går det fort också. Under dagen idag. Så upplever jag det. Skjuter häggen fart och ställer om sig till grön skrud. Och det är väl naturligt att se framåt, till att leva i harmoni med naturen. Grön färg kan aldrig vara fel – när en är akta och hållbar. Grön färg så avgörande. Släng er i väggen om ni istället hävdar rött, blått eller gult. Framtiden tillhör det gröna! När det är på riktigt och inte en utopisk tillvaro, vilket vissa kopplar till det gröna.
Blev också en kortare insats i trädgården. Ovanlig arbetsplats för mig själv. Både på grund av kunskapsbrist som lathet. Idag fick jag äran hålla i grepen. Hoppas innerligt att jag luckrade upp jorden på rätt sätt. En hel del blommor kanske jag dock grävde upp. Slutsats; hann inte med allt. Men den som spar – han har.
Magiskt blankt över sjön. Härligt se en båt tuffa så ljudlöst oh behagligt över det blå. Åshuvudet är en mötesplats för så många. Intrycken staplas i kvadrat. Svårt tänka sig att det finns så många platser som kan bjuda upp till något liknande. Men den där långpromenaden blev inte av alls.
Kollar söderut. Sådan himla stark mötesplats. Och har varit över hela veckoslutet. Fotboll på planen, nu mer inspirerande med de två målen som inte funnits där under så många år. Då efter snedtänkt insats. Nu återbördade efter framåt tänk. Och i anslutning. Två olika hinderbanor. Normalt personer där under hela tiden. Det hinder som fattas kommer Martin fixa till med sina kontakter. Cykelbanan har inte än varit någon succé. Men det kanske kommer. Har faktiskt inte sett någon alls som provat möjligheterna. Gymutrustningen står närmast oanvänt. Behövs en anpassad bänk till varje maskin. Nu fungerar de enbart för de som är rullstolsburna. Hopsnickrade bänkar skulle göra dem attraktiva för precis alla. Den insatsen är jag övertygad att Niklas på Kultur- och fritid fixar till!
Riktiga njutningen. Få vandra omkring med Ilse. Hon vill styra och ställa. Och med sin charm kan hon föra vem som helst vart som helt. Och idag var det mer för mig att titta än att ledas.
Samtidigt hemma hos Ilse. Så kom det upp någon form av spalje liksom ett räcke. Nu kan lilla tösen inte ramla ned längre. I alla fall inte på den delen av terrassen. Fattas en liten del ännu. Och efter det dags för några trappor. Skapandes tidevarv. Helt säker på att det här skulle Ilse vilja inviga – tillsammans med Leonie.
Det där ovanliga som närmast börjar bli vanligt. Ha mamma så nära men ändå inte kunna hälsa på. Får helt inse att hon har väldigt bra personal nära sig som tillser att hon ändå får leva – varje dag. Och det unnar jag henne verkligen. Enda jag kan göra är att bidra med lite godsaker då och då. Och be personalen se till att det kommer fram till henne.
Tillit. Också i det politiska livet. Att var och en klarar det som den tagit åt sig. Om inte fungerar inte helheten. Dessutom tar det så mycket energi i onödan. Och i ett lagarbete finns det också tidsperspektiv som en viktig faktor. Går liksom inte arbeta med processer om de ska avbrytas fem i tolv, eller ibland t o m kvart över tolv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar