Utflykt Hälsingland

 

Klart intressant, till och med utmanande att få visa upp delar av Hälsingland. Få göra det för Joanne när hon tagit sig ända från Melbourne borde hon få et minne från de stolta hälsingarna. Men verkade och blev ganska omöjligt. Ingen gjorde sig tid utan ockuperade mer sig själva. För att slippa? Eller inte tro sig ha så mycket visa upp? Gäller ta möjligheterna när de kommer – eller avstå.

Blev en lång dag sittande. Med den här foten idag också. Tacksamhet till Ulrika. Hon ser, förstår, har empati. Och så kom hon med den där stolen så jag kunde lyfta upp rosfebern. Är bättre – definitivt – men ändå mycket svälld. Släcker inte hoppets låga.

Intryck. Klart jag lyssnade på Jo. Något förundrad att det var så många män, och till och med äldre män. Dessutom att det var så få som över huvud taget lät göra sina röster hörda. Klart jag lyssnade på henne. Samtidigt som jag också själv konstaterade at om flera hade utmanat pratarna så skulle den här långa sessionen ha tagit minst en vecka. Funderade mycket – kommer jag sakna det här till nästa period genom att jag plockats bort från valbar plats? Kanske inte på grund av innehållet men onekligen finns där ett antal personligheter som jag fått lära känna. Och så det där att var sak ju har sin tid.

Mycket hände på idrottsfronten. Olympiska spelen går mot sitt avslut. Lite annorlunda skidåkning nedför. Knappast hört talats om idrottsgrenen. Men en bronsmedalj är ju inte fy skam.

Mycket var det skrivet om sprintstafetten för damer. Maja Dahlkvist & Jonna Sundling. Apropå oslagbara. Spännande var det trots att det inte gick få till någon TV sändning. Överraskningen. Guldet till Tyskland. Men silver är inte heller det fy skam. Fira!

Biathlon. Eller som det heter hos oss, skidorientering stafett, damer. Och vilket lag, dundersuccé. Linn Persson – Mona Brorsson – Hanna Öberg – Elvira Öberg. Blev till slut rena rama defilieringen. Och överst idag igen – hamnade Årsundas klara färger – blått och gult.

Framme vid en semifinal. I ishockey. Efter att fört bort Canada från OS turneringen. Räckte gott och väl med 2-0. Oh Canada – where are you? Måste fråga John Brioux. En vän för liveet – men han är säkert lika mycket kanadensare som jag är svensk. Ishockey är visst stort over there. Men uppenbarligen inte alls tillräckligt stort.   

Guidningen i morse. Klart vi åkte över Bovik för att visa upp närheten till Storsjön. Fortsatte till Forsbacka och berättelse om just det samhället också. Sedan blev det större vägen ända till Tönnebro innan vi svängde av mot Bollnäs hållet. Fast hemvägen fick istället bära hän över Ockelbo. Fick betala med en betydligt mer slingrig väg. Och moddrigt var det verkligen. Men åkte inte alls fort. Kunde berätta även här vad som hänt över historien. Klart lärorikt även för mig att få utveckla min story telling förmåga.

Väntade ju ett kvällsmöte på mig. Men åka förbi Högbo utan att ratta ned dit också – fungerade inte. Klart det finns en stolthet också för det bruket. Och ett besök ska det absolut bli, fredag eller lördag. Kanske inte både och – men ändå.

Blev kväller idag också. Och ny natt med högläge som väntade. Högläge är det inte längre på SAS aktier – de störtdyker. Störtdyker fortsätter förtroendet för Ryssland också att göra. Lågvattennivån lär fortsätta så länge diktatorn biter sig fast i intet.