En dag till fredag

 

Höll inte ihop, inte helt i alla fall. De där olika digitala mötena. Men fungerade ju med lite kaffedrickande däremellan. Intressant möte med två intresserade damer. Öppet och ärligt samtal. Ett samtal när det är som bäst.

Men först. Förtroende få vara tillsammans med två fantastiska flickor. Även om den ena helt åt upp min välfyllda frukost tallrik. Kanske både för hon var hungrig men också för att busa lite grann. Blev lite av nervösstund för mig. Lou ramlade ur Ilses stol och slog sig illa mot i varje fall ena läppen. Den höll inte riktigt utan det blev blodvite, mycket i mina ögon. Orolig, nervös, kändes djupt i hjärtat. Men tydligen gick det ganska bra i varje fall. Fast ordentlig tjockläpp torde hon i alla fått. Ledsen för egen del men glad att hon klarade tänderna helt och hållet.

Kändes gott när Ilse följde med. Och kavat visade hon precis allt hon hade med i ryggsäcken. Visade och beskrev – för Joanne. Joanne från Melbourne kan inte ett enda svenskt ord, och inte Ilse engelska heller. Men de pratade glatt vidare mellan sig. Ett givande samtal. Snacka om förståelse. Fortsatte rita och leka, samma förståelse. Är viljan god och kreativiteten på plats så fungerar precis allt.

Och så var det förstås nyheterna över Gävleborg. TVn stod på och fångade upp nyheten. Både från psykiatrin liksom från ambulansen. Absolut nej till en psykambulans mitt i länet. Tydligt och med god motivering. Samma motivering som gavs när det kom en motion en gång med samma innehåll. Den gången besvarad av den tidens ordförande i aktuell nämnd. Legendarisk ordförande, välkänd och alltid med såväl största intelligens och största kunskap. Och givetvis tillhörde hon då vår egen partigrupp.

En utflykt. Sandviken calling. Blott protokoll som väntade. Men inte fullt ut dock. Fattades ju de där bilagorna. Fast de kommer säkert fram alltefter och får väl signera dem då.    

Passade på. Hämtade Per-Ewert. Blev ett långt och givande samtal. Med allra största förtroende. Mellan oss och många andra. Men så finns det ju en flock kvar. Som det finns andra exempel på när några få verkligen stängt in sig själva och kommer inte ut, inte loss.

Igång med utrustning och klubba – puck. Svenska damlaget i hockey på OS borta i Kina. Vs Japan. Kändes för mig som en enkel uppgift att lösa. Och så slutade det 1 – 3. Var det ridå redan efter första matchen?

Beslutet följdes upp hela dagen. Regeringen som tagit bort alla restriktioner som funnits där i Sverige. Vissa emot, andra för. Hur det här kommer avlöpa? Får väl visa sig framgent. Först avstånd – och nu fyllda hockeyläktare så snabbt efteråt. Tveksamheter signaleras ut direkt från sjukvården. Varför vända på handen så snabbt. Accepteras ingen form av bakslag!

Kom liksom inte in i sändningen på kvällen. Så transportnätverkets möte fick ske utan undertecknad. Och plötsligt fanns det utrymme. Snabbt ombyte. Och upp på tabata träningen på skolgården. Kände verkligen att det var något som jag behövde. Och fick ju vara med i skönsången för jubilaren Ulrika.

Klart det blev att dyka ned i rysk aggretion. Hur en diktatur fortsätter hota länderna däromkring. Spännande dagar, spännande händelser. Diktatorn har ju spelat ut sitt kort och klarar inte längre iakttaga annan hållning. Fortsättning följer – i någon riktning.