Processdag. Precis som alla andra dagar – borde vara. Men
just i dag än mer fokus. Har startat något än mer kvalitativt just från
framtidsdagen. Är den egna starka känslan. Kan finnas väldigt många olika
värdeord som vi gärna vill ha påstämplade. I alla fall vissa värdeord. Så
oerhört värdefullt att reflektera. Inte minst på sig själv. Bemöta andra som
jag själv vill bli bemött.
I en trygg grupp måste det också få finnas kritik.
Konstruktiv kritik som syftar på en framtid. Inte kritik för att såga andra personer
vid fotknölarna. Precis som i vilket idrottssammanhang som helst så finns det
regelverk. Att förhålla oss till. Går liksom inte att spela fotboll och sedan
övergå till att sköta passningsspelet med händerna.
Möjligen uppfattas idrotten mer arbeta efter fair play som
ledstjärna. Än vad…… där profilering stundom mera handlar om att försöka få
till beslut/inriktningar som ska skapa uppmärksamhet, kanske till och med
motsättningar. Finns en hel del att arbeta med.
Politik är i sig självt en underbar och speciell värld.
När man som eget parti får igenom väldigt mycket så söker man exit. Dörren ut.
Andas någon form av desperation. Undrar var och hur partiet kommer landa. Ena
falangen vill få igenom så mycket man har möjlighet till. Andra falangen vill
sikta in sig på att bygga upp Kristensson som statsminister. Liberalernas
huvudvärk fixas nog inte ens med alvedon eller iprem. Gardera med magnecyl. Att
aktivt söka få fram en regeringskris kanske inte är det enklaste sättet öka
opinionssiffrorna. Och möjligen inte för ett parti som förut hade humanism som
sitt speciella varumärke.
Förändring behöver inte alls vara fel. Men ibland blir man
milt sagt förundrad. Bilden som är talande. När just denne Kristensson möter
ett av de sista offren som varit fängslade under Förintelsens tidevarv. Att
aldrig, aldrig stödja Sverige Demokraterna. Men som nu gjort en total
helomvandling. Det enda han inte gjort, behållet den blå färgen och inte kräver
en brunare variant.
Underbart nedslag i aftonen. Fattas bara med en halvtimme
tillsammans med Ilse och Lou. Ilse med sin fredagsmys och Lou som briljerade
och visade upp att hon så enkelt nu kan vända sig. Samtidigt så längtar jag
absolut till mötet med Leonie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar