En dag med mycket känslor. De som kan uppstå av så många
olika anledningar. När en nära bekant – vän – drabbats så hårt av den här Covid
– 19 plågan. Och jag själv egentligen på intet sätt kan stödja, hjälpa till. Skulle
kunna göra i stort sett vad som helst. Men nu mest bara hålla tummarna. Tänka,
fundera – kanske hålla tummarna. Bry sig. Tänka positivt.
Samma dag. Få hålla i en begravning som officiant. På
begäran av två nära familjer. Och fått en tydlig bild av den avlidna. Så
personligt. När personer öppnar sitt inre och bidrar till at det blir en
minnesvärd stund för alla. Definitivt för mig också som inte haft någon
relation tidigare. Påverkas resten av dagen – starkt.
Livet är så stort. Omfattar så mycket om man väl själv
bjuder till. Och bjuder in. Det är tillsammans med andra som saker blir så
fulländade som möjligt. Att leva isolerad, leva som en främling, leva i
skymundan, leva i en formidabel värld. Det kan aldrig vara meningen att
begränsa sig som människa.
Förmiddagen kändes det ganska ensamt. Upp på kontoret.
Lika högt upp som alltid. Men ekade tomt som en påminnelse att det här nog var
som en klämdag. De två våningarna jag lade min tid på – en person som var där ett
tag. Men vet vilket intensivt arbete som sker där andra dagar. Så att ladda
batterierna är inte alls fel.
Inte en dag utan att det framkommer nyheter, bakgrund från
det stora landet i väster – USA. Redan tidig morgon från min vän, professor i
Wisconsin. Ger en bakgrund till Trumpismen och hur mannen kunnat få så stora
grupper fans at göra vad som helst. Nu verkar sista potatisen ha satts. Men
stor risk att likartade fanatiker gör sig påminda redan vid nästkommande val. Det
finns et antal namn som mycket väl kan axla dummers säte. Finns namn för det redan
idag. Cotton, Cruz, Romney – eller varför inte en ny Trump.
Människor som ironiskt nog pratar om frihet, demokrati-.
Men som inte hedrar andras frihet – eller de val och dialog som demokratin erbjuder.
Finns personer även i Sverige som agerar likadant. Och samlar support från den
grupp som inte orkar tänka själv. Inte klarar av ställa kritiska frågor utan
tror på svart och vit som enda färgskalan. Sund kritik finns för att hela tiden
sträva efter utveckling. Fake news är något helt annat som endast hetsar den trögtänkte.
Bakom sig sår de här människorna rädsla,
okunnighet och desperation.
Morgondagens ingenjörskonst måste handla om att bygga
broar, broar som förenar. Allt annat skulle föröda hela planeten. Går aldrig
gräva avstånd mellan olika länder där samtal och samverkan är enda sättet att
förena.
Sverige är nog det enda landet i väster som så radikalt
har byggt upp att allt ont är sänt från kinesiskt håll. Därför att Kina är det
stora ekonomiska hotet mot USA, eller till och med passerat redan. Kina har
stora problem. Bland annat med mänskliga rättigheter. Men påverkar i viss
riktning gör man i samtal. Och inte alltid in the american way.
Gick ju uppenbart mycket väl när västländer invaderade
Kina på 1800-talet. När England tog Hong Kong. När Portugal tog Macau. När
Ryssland tog Outer Manchuria – som är större än två gånger Sverige. Det är
vissas historieskrivande som uppenbart är det rätta, andras inte ens värt sätta
sig in i.
Mycket av rädslan verkar vara avsänt från MSB. Från
organisation och företrädare som jag inte ens nu hunnit få ett enda vykort
från! Trots allt fler bokförda resor till Kanarieöarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar