Intet är som väntans tider - poängen kommer vart det lider

 

Vintern rasat ut torde det vara väldigt långt fram till. För nu är det väl mer tvärtemot. Vintern rasat in. Idag ligger det mesta av landet rejält stelfrusit. Och allt har ju sin tjusning – och på annat sätt tvärtemot. Vinterbilden kan ingen säga annat än att den är magisk. Men så var det detta med kylan. När temperaturen visar minus sjutton grader – ja, lite väl kyligt.

Ändå finns det personer som tar tillfället an. Skridskobanan på Storsjön är inbjudande. Och åter en framgång för Årsunda IF. Klubben i allas hjärta. Och inte bara isbanan som sköts väl. Utan skidspåren vid och runt idrottsplatsen liksom spåren vid Trebo. Fantastisk förening, fantastiska medlemmar.

De där vinterbilderna på barn och barnbarn går rakt in i hjärtat. Uppenbart väldigt mottaglig. Och inget jag lider av – utan helt tvärtemot. Det som är livets krydda, att kunna ha känslor i det mesta.   

Det där med känslor – att bry sig – så viktigt och en egenskap. Att det finns till och med organisationer som försöker döda dessa – säger mer om organisationen i fråga. Möjligen ett rejält missförstånd i själva uppdraget. Då räknas uppenbart inte en persons sista vilja ens.

Många är de inläggen på Facebook. Med synpunkter runt gårdagens teamsmöte på regionfullmäktige. Frontfigur som uppmärksammas. Kenneth Nilshem som ändock klarade av hålla ihop mötet. Trots dessa inspel i stickform som oppositionen stod för – och än mer vad det gäller en helt speciell person. Som gör allt för att riva broar, bygga murar.

Det piggar upp så mycket. Idrottslig framgång. Då halas den svenska flagan högt upp i skyn. Och då kan egentligen precis vilken idrottsgren som helst bli nationell. Och med den samling vid pumpen. Fortfarande går skalven ordentligt över världen efter svenska segern i semifinalen mot Frankrike. Men då i en världssport. Handboll. Framme i en final för första gången på tjugo år.

Idag var det mer kopplat till skidor. Hanna Öbergs 0,2 sekunder från guldet i skidskyttet. Vilken fighter – och vilken TV sport! Och så kryddan på allt. World Cup från Falun. Och Linn Svahn som klart sluggade sig åt segern i masstarten. Kunde varit med in i det sista – Ebba Andersson. Men så blev det ett olyckligt fall i backen innan det skulle avgöras. 

Rullade vidare till Scandinavium. Bjöds upp ordentligt. Som så ofta blir fallet när just de här lagen bjuder upp. Indianer mot Tigrar eller omskrivet Frölunda vs Brynäs. Och ingen framgång – sett med mina färgade ögon.

Ingen tabata i morse, alldeles för kallt. Undrar vilka besked som sänds söndag morgon. Kanske vi kan röra oss tillräckligt mycket för att behålla värmen  Rörelse är vad jag verkligen behöver. Eller istället möjligheten med sparkstötting på Storsjön. Latmasken får inte få fäste. Trots sina minus 13 grader så här på kvällskvisten.