Kamrater

1,55 meter. För kort. Letade febrilt till och med över nätet – men fanns helt inte få fatt i. Ändå en ansenlig längd, inte helt storlek att förklena. Bredden däremot, 60 centimeter. Inte alls ovanlig. Provade över nätet, ringde. Men till slut nappade det, fanns ett enda exemplar. Och då var det ju bara att slå till. Omständigheterna i övrigt – ointressanta. Inkluderande pris och fabrikat.

Ovan en kontring på morgonens konstaterande. Kylskåpet hade gett upp. Alstrade mest värme. Möjligen i framtiden rust av just köket. Men nu fordrades det snabbt ett fungerande kylskåp. Och bokade snabbt upp på mikapären. Fick hjälp av Richard så åkte vi och hämtade hem inköpta varan. Måste ha varorna kylda i den här hettan. Extrema hettan.

Blev fortsättning i Sandviken. Klart jag så gärna ville svara upp. Så att de tänkta etableringarna blir just här. Känner så väl till vad personligt engagemang betyder. Så får andra ha sin förtröstan till någon näringslivschef – i Stockholm. Blir lätt något patetiskt.

Vi åkte runt, tittade, samspråkade. Vi promenerade, samspråkade. Det är när man blir väl bekant med varandra, kan lita på varandra som tycke och tilltro kan välta berg. Det här kan bli bra, det blir bra. Och berget är väl redan avlägsnat.

Eftermiddagen hann med lyssna in intervjun kring ledarskap. Nu känner jag ju Micke väl. Men enkelt föla hans kåserande och inse att han har rätt. Avslappnat, det som vinner under tid. En god intervju från Radio Gävleborgs sida. Klart jag är anmäld till hans ledarskapsseminarium i Falun den 11 september. Klart många som borde gå. Om de är mottagliga är en helt annan sak.

Blöt under eftermiddagen. Det var Zoe som blötte ned mig – och jag henne. Sprayade vatten på varandra. Eller ibland mycket mer än blott detta. Gymnastikövningarna var inte helt avslappnade, seriösa. Men gjorde mitt bästa.        

Själv hade Zoe badat under förmiddagen med Felix. Kanske – förhoppningsvis klasskamrater. För mig enkelt; Bestäm er blott!

Mera vattenlek. Hos Karin och Ida. Blev trött efter språngmarscherna. Men Katrin fick med antal bilder där jag verkligen gjorde antal Rudolf Nurejev insatser. Eller hur nu krumbukthoppen utvecklade sig.

Utan förberedd middag så blev det Strandbaden. Blev en del sällskapliga samtal. Tomas som kso i Storuman var naturligtvis ett. Liksom Christina på det privata hemtjänstföretaget. Klart man blev nyfiken, vill veta mera.

Stilla sittande på egen terrass innan midnattstimmen sände mig till sängs. Påstås ju bli en ny dag i morgon – igen.