Fredag hela veckan

Väldigt konstigt ställe. Kändes som en form av knöl under natten. Klämde till ordentligt men det hände inget. Förutom ont. Kollade på morgonen. Konstigt med något så svart när det handlade om en renodlad finne. Fick till en liten blodig sörja men räckte inte till för att få bort det hela. Tog hjälp senare. Men det var ingen finne det där som vuxit till sig i nedre delarna av magen. Istället en fästing som på något konstigt sätt bitit sig fast. Äntligen är otyget borttaget. Aldrig mera välkommen.

Däremot välkommen, alltid. Mats som kom till 11.00 så tog vi ett långt, länge, bad i Storsjön. En annorlunda förmiddag dessutom på annat sätt också. De surrande vattenskotrarna fanns inte där längre. Det var behagligt varmt i vattnet och behagligt lugnt för trumhinnorna. Även idag kom kommentarerna kring och om fordonen. Men med säkerhet blir det en olycka först innan frågan om speciella platser lyfts fram. Trots alla påpekanden som kommit. Klart det skulle kunna gå att boja upp en farled för dem och låta lekarna ske längre ut – men det torde vara en alltför enkel lösning. Men så blir det ju inte så nära för dem att få visa upp sina ”konster” för badgästerna. Och heller inte så lätt att irritera i övrigt.    

Många ämnen som passerade revy. Nyheter, fördjupningar, förtydliganden. Smakade mera. Bestämde i alla fall att vi skulle träffas vidare. En grillafton på programmet. Nu blev det i alla fall en gemensam lunch på Strandbaden. Två intryck som Mats fördjupade sig i; Att det var så oerhört trångt för at kunna baxa sig in i restaurangen. Bland massor med lekredskap som ockuperade ingångsvägen. Knappast inbjudande eller tillgänglighetsanpassat. Samt att maten var så förstklassig – oerhört positivt. Det hade han inte förväntat sig. Så i honom fick restaurangen en ny ambassadör.

Sanvikenutflykt. Skulle ju fixas en del och bland annat handlingarna från Medborgarservice. Utan dem går det ju inte ha någon förrättning. Trevligt vanligtvis. Men sådan här strålande dag – en upplevelse ta sig fram över vägen över Storsjön. Undrar stilla om det finns något likartat ta del av i vårt avlånga land.

Uppdaterad under dagen att Paradiset var det där stället uppe i Iljungen. Och har naturligtvis ingen anledning ifrågasätta en sanning. Så starkt att det håller kvar lika starkt som en boja runt fötterna. Många minnen framåt men inte minst alla dessa minnenas arkiv bakåt som blir starkare för varje år, månad, dag.

Förmiddagens radioröst. Tillhörde Dennis som rakt av berättade hur det är att leva som fiskare. Tufft yrke med alla sina utmaningar. Och som den person han är – inget klagande alls. Kanske ett besök dit under den här sommaren också.

En liten tom dag igen. När här inte fanns den lilla nyfikna Ilse. Dagarna komma, dagarna går. Men nu har de radats upp i längre rad utan den där helt speciella lilla tjejen. Ju längre avståndet blir så borde det bli allt kortare tills nästa gång hon visas upp.     

Konstigt egentligen. Första ordet från mamma ikväll; Har Nils-Olov blivit pappa nu? Nej, inte ännu. Tid först den 28:e. Men naturligtvis kan det bli före – eller efter. Hon var även mycket klar i att hon inte alls kunde tänka sig komma ut i den här starka värmen!

Sen eftermiddag, perfekt väderlek för det som skulle ske. Vigsel i japanska trädgården. Som deras del i trädgården hade skapats. Kändes som att manuskriptet var helt skrivet efter väderleken och känslorna.

Känslosamt också läsa att Göranssonska Stiftelserna köpt in det där området av Sandvik. Med fastigheter och med ambition att skapa en form av oas för våra äldre i kommunen. Stiftelserna som verkligen bidrar, levererar – och gör skillnad. Sassa, brassa, mandelmassa. Henning, Henning, Henning.