Högbo dygnet

Något som aldrig förut blivit gjort. Något som kanske aldrig skulle ha blivit gjort. Något som det var så svårt få till. Så himla svårt samordna så det skulle stämma för alla. Men så blev det möjligt. Fungerade datum fredag-lördag. Då var det bara köra! Kosta vad det kosta ville.

En fredag-lördag i Högbo som inte går av för hackor. Stolt naturligtvis, mycket. Tre söner och alla med. Tillsammans med sina flickvänner så blev vi ett gäng på åtta. Fredag 14 till lördag 12. Mycket mat men också en del motionerande. Allt det där som är samlat just på Högbo. Undrar stilla vilken ort som kan utmana med något bättre?

Det som inmundigas. Försök till lokala begrepp som härodlat. Mycken mat och den allra högsta kvaliteten. Oavsett vad vi jämför med. Tacksam också till Tomas som var den som fick mina tankar att övergå till praktisk handling. Men ett allvarligt angrepp på min egen naturliga hållning, angrepp på min egen upparbetade snålhet.

Klart det här är ett sätt öka sammanhållningen, påverka meningen-med-livet. Och bygga minnena mellan bröderna än mera. Utan att någonsin tvivlat på att den alltid varit där. Att det är tillsammans som de skulle möta upp någon form av hotbild. Oavsett mot vem den skulle vara riktad.

Checkade ut och fick ett bra samtal med min kinesiske vän Frank direkt vid lunchtid. Trevlig familj oavsett när, var, hur jag möter dem. Tillsammans har vi fått fram ett antal mycket lovande case. Men så finns det ju krafter utifrån. Som aldrig är drivande, aldrig kan arbeta fram konkreta projekt och ge dem liv! Och som darrar i knävecken i förtvivlan att det finns kinesiska intressenter. De som tillhör den räddas skara och drar i handbromsen. De som aldrig kan bidra i lyckat genomförande men som ändå stiger fram när något skett och de så gärna vill sola sig i glansen. Märklighetens personer. Men vi vet ju nu mycket väl vilka de är och funderingen torde vara - ska vi övertrumfa dem genom att precisera vederhäftig fakta, få dem delaktiga – eller bara köra över desamma?

Tog mig in i Stadshuset. Så där låst lördagseftermiddag. No problem. Men sedan tog det stopp. Omöjligt få hissen fungera. Men det gick fixa vigseln i alla fall. Lånade fullmäktigesalen. Slaggmuren är mäktig som bakgrund även i romantiska sammanhang. Och väldigt trevligt par. Leif & Agneta som gjorde slag i saken. Och valde formellt att även där segla ut tillsammans på haven, de hav som förenar oss och når precis alla stränder.   

”Va roligt at du kunde komma”. Absolut första kommentaren från mamma när jag kom och besökte henne under eftermiddagen. Kändes såväl ledsamt som positivt. Och när hon ville följa med hem kändes det också något besvärande att prata bort den förhoppningen. Till; jag kommer i morgon igen och då ska vi ut och gå och givetvis hälsa på Ilse. Vet ju så väl att den lilla tjejen smälter hon uppenbart helt utav.  

Slå på TVn. Inte alls svårt när man själv är idrotts freak. Och träffat diverse atleter där uppe i Högbo. För där bodde diverse landslag. Bland annat de svenske som tävlar i friidrotts EM för de upp till 23 år. Med Gavlevallen Gävle som arena. Gavle som pinkas in som varumärke i hela Europa. Välfunnet. Än mer anmärkningsvärt när Gavlerinken inte längre accepteras politiskt! Men välfunnet med att ge alla medaljörerna halmbockar! Knappast finns mer vinnande produkt i någon annan stad/kommun.

Fast dagen innehöll också några tvivlande telefonsamtal. Så svårt veta innehållets mening. Den som inte klarar sätta upp något mål, inte har någon färdriktning och inte klarar av få fart i sitt livsprojekt kan näppeligen bli missmodig över något? Finns inget svar i en olöslig gåta.

Tidig kväll. Stort ätande har gett sina avtryck. Inte enbart över magens omfattning. Utan även i tröttsamheten. Kanske det beror på att det är tröttsamt med allt tuggande. Satsar istället på en tidig söndagspromenad. För att också ersätta dagens morgon tabata – som det för egen del inte alls blev något av med. Svårt vara på två ställen samtidigt