Gotländsk sommar

En utflykt är en utflykt. Och kan rubba en hel del på invanda cirklar. Natten till måndag, nattfärja till Visby. Med sittplats stol blev det ingen sömn alls. Men väl stela leder. Hittade Per-Ewert & Linas lägenhet tidig morgon. Mindes mobilt data nät. Nu fattades det så dagarna innehöll noll av kommunikation över datorn. Och därmed också noll blogg skrivande under veckan.

Speciell ö, speciell stad. Även när det inte handlar om Almedalsvecka. Ingen bil med. Det låste till del oss. Främst dock låst dock av väderleken. Svensk sommar ska ju inte handla om blåst, regn, kyla. I alla fall är det så tankarna går – mot värme, solsken och bad – utomhus. Allt det som lyste med sin frånvaro. Eftertanke; hur många år har jag varit på Almedalsveckan? Men i år – avbrott. Eftertanke: många minnen och många möjligheter som definitivt saknas. Passivitet leder aldrig framåt. Mest till stiltje och en form av missmod. Så – always look at the bright side of life. Då fordras det också såväl mål som riktning.

Utan datorns hjälp så fick ambitionen bero. Den om att teckna ned ett förslag till remissvar på länets dokument, Klimat- och energistrategi 2020-2030. Men läste in underlaget. Vissa slutsatser måste ha varit skrivna i den snö som smälte i våras. Ändå värdefullt läsa in. Avslöjade mycket tydligt var författarna hör hemma. Rent politiskt. Ändå kommer mitt remissvarsförslag inte beröra sådana tydligheter. Gäller höja sig över den nivån. Fast ett remissvar måste ändå problematisera, även i de avsnitt där jag egentligen helt håller med.     

Dagarna i Visby. Antal personer som jag verkligen känner och stötte på här! Världen är på sitt sätt mycket liten. Eller kanske närvarande. Oavsett var man befinner sig. Till och med troligen Sveriges trevligaste landshövding. Anders ny i sitt uppdrag – bara fem veckors tjänstgöring hitintills.

Klart det är en ynnerst. Att ibland få låna den här lägenheten. Med central i Visby, det finns inte. Lägenhet i 1100 tals hus. Med den där typiska innergården. I år noll planering. Tyckte jag hade så mycket annat att hantera. På hemmaplan. Menu blev det att koncentrerat prova de olika restaurangerna som huserar i Hansa staden. Inte alla men en hel del. Och verklig god mat, överallt.

Tidig hemresa den här torsdag morgonen. Blev att ställa klockan med god marginal. Städa ur, äta frukost och tidig promenad ned till färjeläget. Helt fräsch färja som drevs av gas, dock inte vätgas. Men väl LNG. Hade med mig tröttheten även till fastlandet. Plockade upp bilen hemma hos Nils-Olov i Mörby sedan var det inte låg färd till Sandviken. Stämde av på Stadshuset. Och naturligtvis nyttjade jag torsdagen för att handla mer fräsch fisk av Dennis. Härligt med en yngre fiskare som verkligen satsar på yrket.

Satsar är en speciell förmåga som vissa yngre gör. Fått ta del över nätet på den satsning som Erik gör i sin musikgrupp. Med hans inställning torde det mesta vara möjligt. Vill gärna få återkoppling på gårdagens spelning.

Satsar på förändring gör också Micke. Åka så himla långt bort med bil för en badsemester kändes ju närmast crazy. 250 mil enkel resa. Samtidigt så verkar resan och vistelsen fått in et nytt tänk. Med andra ord en speciell förändringsresa. En oerhörd styrka att kunna vara med i förändringens främsta led.  

Lite av ett svek kändes det som att vara borta från mamma de här dagarna. Ändå verkade hon förlåta mig. Ville följa med direkt. Lovade henne en förmiddagsfika. Och den ska givetvis verkställas – oavsett väderleken.

Helena och Mari ställde upp ikväll igen. Så lite röra blev det i varje fall. Röra på den svällande magen. I ett tabatapass. Skulle behöva vara med varje gång, oftare. Inser att jag återigen kommer missa ett pass, denna gång morgonen lördag.

Klart jag är imponerad. Martin med arbetslag arbetar på, oförtrutet. Snart är det på plats, hinderbanan för barn! Och efter semestern, likartat men än häftigare. Banan för vuxna. Hoppas innerligt de som gör skillnad får fortsatt förtroende.