Räddning från luften

Det blir bara värre. Dagens rapporter känns än mer skrämmande. De ytor som har bekämpats – ökar åt alla håll. Sprakande torra marker inbjuder till allt större bränder. Närmast omöjligt komma i närhet till. Inte för enskilda brandmän. Här handlar det om vilken bekämpning som kan sättas in från luften. Här är det nog ingen som bryr sig om regeringens ambitioner att få in pengar medelst flygskatt. Det är allvar nu. Vi behöver våra flygplan, vi behöver våra tyngre fordon som bäst drivs av gammal hederlig diesel.
Det är i det närmaste omöjligt förstå vilket rent h-vete som drabbat så många områden. För vår del främst utsatt Ljusdals kommun. Försöker nå fram till Björn och få hans uppdaterade bild. Men han har antingen byggt telefonnummer eller att något annat hänt med abonnemanget. I stort sett allt som är viktigt har reducerats ned till en lägre grad – nu är bränderna det som hamnat i fokus. Många frivilliga har mött upp. Finns säkert oerhört mycket som kan göras, trots att det knappast är möjligt gå i clinch med själva branden.
Återigen ställs frågan; Hur kan det vara för dyrt skaffa dessa stora vatten flygplan? I förhållande till vilka värden som brinner upp till intet värde när väl elden får fäste. Finns alltså knappast något som kan kallas krisberedskap. För den enskilde skogsägaren väntas med säkerhet gigantiska förluster. Går knappast försäkra sig emot dessa naturfenomen. 
Går liksom inte klaga att det är hett, när vi slipper det där med brand. Mer överraskad att det strös ut så många fimpar från troligen badande när de tar sig till och från sina parkerade bilar. Borde väl omfattas av rökningsförbudet – det där med cigarettrökning och definitivt inte möjligt slänga fimparna på vanligt nonchalant sätt.    
Fantastiskt. Tandläkare som jag fick hämta och skjutsa till mamma. Istället för at mamma skulle behöva ta sig ut i hettan. Gick galant med utprovningen. Så nu är redan underlaget på väg till tandtekniker för åtgärd. Hoppas givetvis det här fungerar – hon behöver gaddar för att både äta som prata. 
Fick en mycket kort rapport från rena rama paradiset. Fullt ös uppe i Iljungen. Den där familjeplatsen som betyder nästan allt. Håller samman det mesta. I ur och skur. Hemlighetsfullt med fotoförbud. 
Lite duttande målning var väl vad jag själv hann med. Inget att skryta hem med. Men några turer ned i Storsjön för att svalka utav mig.
Och så förstås kvällens tabata pass. Så sent som 20.00. Men det visade sig vara en väl vald tidpunkt. Började bli ganska skönt i luften. Och det behövdes för att klara sig igenom de tio passen. Ärligt; tog inte alls i för fullt. Räknade istället med att viss återhållsamhet fordrades för att orka mig igenom de olika övningarna.