Har väl aldrig känt så här
förut. Att det finns en stark längtan till en regnig sommar. Men nu var det nog
en önskan för oss alla. Att vi skulle få en intensiv rotblöta. Och det var ju precis
så som de tjugo millimetrarna hälldes ned igår. Fortsättningen under söndagen
var också den välkommen. Något mindre då det här med mullrande och blixtnedslag
än under gårdagen. Ändå nedslag som utlöste bränder. När det kommer nära så
reagerar man starkare. För nedslag blev det ju även i Årsunda. Villa i Trösken
uppenbart utsatt. Det positiva – ingen skadad och skadorna på byggnaden kanske
också är begränsade.
Avgörande för kampen mot
skogsbränderna. Det som är så oerhört positivt med det kraftfulla regnandet. Nu
har bränderna i Ljusdal blivit hanterbara. Inget behov längre av vattenbombning
med hjälp av flygplan. Nu övergår arbetet till en mer aktiv bekämpning av
eldhärden från marknivå. Inte bara som försvarare av brandlinjer, utan
offensiva insatser in i de utsatta skogarna.
I morgon bitti. En
spännande informationsstund från Sören. Vad har hänt, hur hände det, hade det
gått göra på något annat sätt, hur skedde mobiliseringen. Och kan det här gå
tillbaka in i tidigare rutiner. Hur påverkas samhället, individer och
tryggheten.
Det där som det funnits så
många funderingar bakom, planering inför. Från det par som jag skulle få
sammanföra med ringar under dagen. De hade efter mycket funderande valt en
speciell plats i Stadsparken. Just deras utvalda plats. Men så fick allt
planeras om – så där hastigt och mindre lustigt. Fast jag kände ändå att vi
fick ihop vigseln på ett bra och minnesvärt sätt. Det som räknas.
Vinkade av Nils-Olov och
Simone för denna gång. Utgår från att jag får återkoppling från det ”projekt”
jag har med honom. Handlar om att knyta ihop trådarna snarast. Har tydligt
markerat de datum som jag skulle kunna biträda runt.
Klart jag gärna skulle
vilja hålla i, dra runt. Men nu är hon istället i Visby den här veckan. Så fick
trösta mig/glädja mig istället med den härliga bild som kom under kvällen.
Liten tjej men så strålande glad och nöjd med tillvaron. Garanti; det kommer
vara många som tävlar i att skämma bort henne.
En och en halv vecka nu.
Sedan Katta försvann. Blev en cykelfärd i annan riktning mot tidigare. Enorm
chansning. Men ingen katt över huvud taget. Däremot kontakt med flera som
nyligen blivit av med sina katter. Gerd till och med tappat sina båda. Mot
detta Linas kontakt med katt spå damen som förklarade hur hon vandrat iväg.
Tänkvärt – men hade nog kunnat passa överallt. Oavsett var man bor. Det rimliga
är väl ändå att något djur tagit för sig. Hemskt och något jag inte vill tänka
in. Men sanningen kan vara brutal.
Avslutade kvällen med Maria
Lang. Dagmar Langes bok håller fortfarande – med råge. 50-tals miljö som
skänker vissa minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar