No Spain

Måste vara rekord. Som slås varje dag. Den temperatur som är så högt uppskruvad – precis varje dag. Idag definitivt inget undantag. Stundom var det så höga grader att det var svårt andas. Varje liten fysisk ansträngning blev en rejäl pärs. Yr i knoppen var ett konstant tillstånd.

Trodde jag hade köpt tryckimpregnerat till entrén. Men hittar dem inte. Var ju i så fall igår och det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Glömska. Tur det finns affärer som säljer just brädor. Projektet har med sannolikhet blivit kraftigt förlängt.

Litat på. Hade ju sänt förslaget till det där ledarsticket, som jag måste lämna på söndag, till två personer som jag trott jag kunde litat på. För att få kommentarer, strykningar, omskrivningar, tillägg. Men det var igår och intill fredagskvällen. Ingen återkoppling, alls! Men så är det ju sommartider. Då kanske startlinan är längre än någonsin. Bara ansluta sig till det där med väntan. Har ju provat så pass många år, så lite mera väntan är väl närmast naturligt.

27 år på samma ställe. Inte alla butiker som har det rekordet. Men väl Bror-Inge. Så när jag behöver kvalitetsfärg, bara åka dit. Och som en mycket god vän så tar det tid innan vi snackat oss igenom just det här mötet. Också.

Större ekonomiska satsning. Fixade till det där med glasögon. Som ju är bra att ha för syns skull. Så nu hängs det på andra utstyrsel. Får vänja mig vid hur de känns. Alltid fråga om tillvänjning. Får väl ha brillorna som utstyrsel. Och pruta på örhängen och halsband istället.

Avblåst. Blir inget med Spanien resa den 24:e. Nils-Olov lovat plocka fram en ny och egen dag för att hantera det som måste hanteras. Viktigt att det också kommer på stånd. Annars känns det som vi lurat den person som verkligen väntat på att få hjälp. Men som är helt utlämnad till personers och myndigheters godtycke.

Snart kommer krypförmågan fram, snart kommer talet också fram. Nu kommunicerar hon med sina underbara blå ögon. Och det där leendet som stundom skjuter fart över läpparna. Men de är inte många med det namnet, inte i Sverige. Blott tre stycken som heter Ilse. Inte desto mindre helt underbar.

Avslutning med tårta. Så borde det vara uppe i Hudiksvall. Två långa veckors arbete på dialysenheten. Från morgon till kvällens klockan 18.00. Och ställt upp för att det behövdes professionell bemanning. Inte en enda krona i förtjänst. Till och med själv betalt resorna tur och retur! Klart jag är himla mycket imponerad för vad Hannah-Karin ställt upp med. Allt medan jag själv slappat. Men så är vi tydligen väldigt olika också. Hälsingland vs Gästrikland. Skillnaden kanske är att jag gillar båda landskapen.  

Sent, mycket sent blev det ett dopp i den lugna och omfamnande Storsjön. Så sent – men så behagligt och varmt. Och behaglig, det är solnedgången, varje kväll.