Också en dag lägga till i minnets arkiv. Som vi väl alla gör med varje enskild dag. Men på olika sätt. Fångar den med mening och djupaste innehåll. Släpper idéer, genomför idéer. Men oftast kanske inte ens försöker genomföra. Tankar hade funnits där kring hälsingebesök. Har försökt lägga upp ett personligt program. Men inte riktigt hamnat i god jord. Får improvisera på något annat sätt.
Blev upplägg enligt
morgonträning med tabata gruppen. Inte så där helt bråttom så vi hann med såväl
stor frukost som kaffe därefter. Inklusive frukosten. Och så iväg. Målet
Ockelbo och Wij Trädgårdar. Inbillade mig det kunde bli et minne för Joanne ta
med till Melbourne. Tror också det lyckades. Hade en verkligt fin förmiddag.
Tiden skenade iväg. Gick
närmast på skrå. Till Hamrångebygden. Och där givetvis vidare till Dennis och
Bergmans fisk. Suverän mat, fiske i högsätet. Klass rakt igenom, till och med
på musiken som strömmade ut ur högtalarna. Personligt, genomtänkt. Precis som alla
restauranger skulle kunna vara som har sjö och vattenutsikt. Om det fanns
eftertanke och kunskap som bakomliggande faktorer förstås. Inget krimskrams Inga plastleksaker. Kvalitet måste få löna sig
över tid. Det man pratar med andra om och därmed blir en del av ambassadörerna
kring. Lärorikt.
Men en del bilkörande blev
det ju. Skulle ju vara på Lukas elva årskalas klockan 14. Blev snarare 14.45.
Men det fungerade även väl hos honom. Personligt
Blev allt varmare. Fick
till besöket hos Lou och Ilse. Återigen! Vilka tjejer. Blir närmast varm om
hjärtat. Förstår det inlägg som jag läste in på Facebook ven om det då handlade
om fyra barn. Någonting om livets höjdpunkt. Att verkligen vilja vara. Även när
det inte i praktiken fungerar.
Aldrig ritat
orienteringskartor. Men något tror jag mig fått ihop runt Visby. Hur åka, var
parkera. Hur agera. Och vad titta på. Nu när fem åker blir hälsningen lycka
till.
Promenad i närområdet. Ut på
Åshuvudet. Magisk promenad. Lugnet, det personliga. Bygga än mer relation
kring. Höra vågskvalpet, höra fåglarna. Och förstå att det allra viktigaste är
att leva medan man lever.
Direkt från Italien. Direkt
från Prosecki distriktet. Prosecki. Dricka och njuta. Och ta in drycken också
med känslor. Blev en lugn och avslappnad afton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar