Fylla
dagarna. Fungerar ypperligt. Andra mer intensiva än andra. Lördag och start as
usual. Den här gången var det Helena som ledde träningen. Givetvis handlade det
om tabata. Idag mer av äkta vara. D v s
åtta repetitioner av samma övning. Genomgående. Oavsett upplägg så kommer vi på
något sätt alltid i mål.
Svårt låta bli. Givetvis
gick jag direkt till Elin och träffade flickorna. Inte så svårt få med Ilse och
Lou på varsin glass. Gick verkligen fort att springa sträckan. Och den mindre
imponerade verkligen. Öste på och kom inte alls så långt efter stora syster! I
allt är det en form av tävling där den mindre vill bli lika bra som stora
syster. Enkelt t o m få henne äta ordentligt för att växa ikapp!
Och så blev det dags plocka
bär. Hallon och röda vinbär. Några fick de i alla fall ihop innan de tappade
tålamodet. Men verkligen stolta för det som de kunde få ned i sina burkar!
Hembjudna till Lennart på
sommarfest. Rullade iväg redan klart före 11. Valde en ordentlig omväg.
Främlingshem, Hedesunda och vidare över Dalälven för att nå Söderfors. Lämpligt
som en förmiddagsfika. Miljön verkligen inbjudande. Och så gasade vi vidare.
Roligt ta en annan väg, ett annat resmål för det börjar dra ihop sig för avsked
till Joanne. Blir ytterligare en dag innan hon drar till Arlanda för
övernattning och vidare mycket tidigt måndagsskutt vidare till Melbourne.
Verkligen ett långt skutt som det är att nå andra sidan på jordklotet. Gott att
jorden numera är rund, förr var den ju platt!
Målet nu Öregrund. Tog lite
fel faktiskt då jag trodde vi skulle passera Hallstavik! Så det blev inget
stopp i Norrby för att titta till Ingrid lilla sommarstuga. Om den står kvar
eller ramlat ihop!
Öregrund, så himla många
personer som tagit sig dit. Fick leta ordentligt. Men det fanns ett lunchbord
för oss trots allt. Tog själv strömming. Överraskade Jo som trodde det enbart
handlade om det hon fått reda på som rutten fisk, surströmming.
En svensk landsbygdsresa
innan vi nådde hem till Lennart o Gun Britt i Halmby Boda. Gun Britts barn på
plats, kände dem väl egentligen inte. Och så Lennarts. Med sina barn. Så det
var en stor släktträff med mycket mat, tårtor med mera. Och jag tog för mig ordentligt.
Stor mage att ösa in i.
Kul bygga nära kontakt med
de här barnen. Och fascinerad att de två som fötts, vuxit upp i Schweiz pratar
den här utomordentliga, felfria svenskan!
Ingen återkoppling från
Kerstin hur de lyckas med sin covid - och om de behöver någon form av
assistans. Men så oerhört positiva intryck från Rengsjö. Eller var nu platsen
var. Stod där tydligt – mojoto. Verkade läskande och även antal promille som
skulle intas. Något jag klarade mig helt ifrån idag – också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar