Djurpark. Nej, inte alls så men ändå – så nära men ändå
alltför långt bortifrån. Blev ju älgjakt idag också. Men inte alls från
jaktlagets starttid. Fick klart för mig att det i alla fall fanns en större
tjur som var synlig för en pass skytt. Dock inte inom skotthåll. Och möjligen
också att det gick för fort, att det var alltför slyigt. Och felskjutna djur är
onekligen inte alls roligt bedriva eftersök på. Så säkerheten först. Bedöma om
skottfältet ger möjligheten till att sänka ett djur.
För egen del ingen tidig jaktstart. Ingen tidig träning
med tabatagänget – nu heller. Skulle så behöva, plus träna också de dagar de
inte har träning själva på programmet. Får liksom inte släppa efter och därmed
påskynda förfallet.
Blev Sandvikenutflykt. Målet klassiska A-hallen. Arrangör
Sandviken Brottarklubb. Och arrangemanget; Svenska Mästerskapen för juniorer.
Idag grekisk-romersk stil. Hann med at få än mer insikt i brottningens ädla
konst. Innan det blev dags at hålla i Invigningstalet. Hedervärt och tacksamt
uppdrag. Oaktat om jag var förstahandsalternativet eller inte. En följd av eget
uppdrag förstås. Förhoppningsvis också ett uttalat förtroende. Om nu ingen sätter
fart på ny kampanj kring saknat förtroende. Fast även då behövs ju orakel och
någon papegoja.
Brottning torde vara den optimala idrotten. Med sin
mångsidighet. Styrka, kondition, smidighet, koordination, mod, vilja. Och
säkert många andra ingredienser också. Förhörde mig om den lokala verksamheten.
Och fick enbart positiv återkoppling i samarbete mellan förening och kommun!
Och med en verksamhet där även treåringar ingår. Imponerad var bara förnamnet.
Klart jag återkommer i morgon för nästa invigning. Då för fristilsvarianten.
Och inkluderande att återigen få uppleva nationalsången. Framförd av Erik. Bara
densamma gav gåshud och nationella rysningar på ryggen. Håret reste sig i
givakt.
Snabbt gick det. Ombyte för älgjakten. Första passet,
ingen observation över huvud taget. Och inget som hunden eller rent av
jaktradion kunde fånga upp heller. Omflyttning. Ursa på dagordningen. Och
ganska omgående et större djur där i buskarna. Med säkerhet någon som tryckt på
genom at den kom ganska intensivt löpande. Nära men omfamnade hela tiden av
buskar blev det inte ens trycka av för ett lyckoskott. Riktningen var direkt
mot två andra pass skyttar men inget skott hördes.
Efter viss tid. Från samma håll, i samma riktning. Nytt
djur. Till och med större denna gång. Fortfarande handlade det om en hel del,
en massa busk. Samma riktning, borde nå de två andra passkyttarna. Inga skott
hördes. Inte heller nu fungerade det för jakthunden att få upp spåren. Ändå
kändes det lite spännande att ha djur inne i jaktområdet. Fast då var det väl
det här med att vara djurvän. Att se dem men inte fälla dem!!! I morgon ny
möjlighet. Igen.
Gunnar Wetterbergs
visdomsord till de politiska partierna valberedningar. Givetvis självklart men ändå;
Strunta i
ungdomsförbunden. Valberedningarna måste hitta kandidater utanför kaffekokarnas
och flygbladsutdelarnas krets
I stället borde valberedningarna sätta sig över kravet på
partibok och trosbekännelse. De borde i mycket högre grad vända sig till
betrodda medborgare på andra håll. Föräldraföreningarnas aktiva, knattelagens
tränare, den älskade bibliotekarien, entusiasterna i hembygdsföreningen eller
dataspelsnördarna – bara genom att övertala dem att ställa upp för gemenskapen
kan de politiska församlingarna återvinna bredden och djupet.
Det är det 100-årsfirandet av
genombrottet borde handla om. Att överleva och växa vidare.
Idag; vandel och heder. Hanteras av någon, några med
placering på högre hästar. Drivna av det alltför ofta normala; slickar min rygg
så slickar jag din rygg.
Så partiernas nyckelspelare nu kanske är deras Valberedningar.
Få till kandidater som är kända, kan dra röster, har förtroende även utanför
den egna organisationen. Så valresultatet den 11 september omfattar också betyg
på egna valberedningen!
Kastade mig hemöver. Inte hela men ändock det mesta. Som
återstår för en frälst hockeyfan. Brynäs Hockey. Och nu skulle det allt fixas
till. En trepoängare. Bortamatch i Linköping. Min tidigare studieort. Fast inte
nu mot Universitetet utan väl mot LHC. Ganska tidigt. Dumpad Brynäsback, gjorde
sin första match i LHC tröja. Vann närkamp och spelade från till första
hemmamålet, ledningsmålet. Redan då kändes det tungt. Och tungt var också
slutresultatet med noll gästrikemål men tre från östgötarna.
Tungt även För Sandvikens IF som med största säkerhet
spelade bort andra platsen i serien och därmed också bort med möjligheterna at
få kvalspela uppåt.
Träningsmatch givetvis. Ändå Saik bandy vann borta mot
Västerås SK med sina 5-3. Och visar att unga saikarna inte blir att leka med
när seriespelet väl rullar igång
Och Brynäs damerna. Utan sina två bästa spelare. Ändå ned
till Stockholm och körde över Djurgår´n med 5 – 2. Imponerar.
Ingen Hälsinglands rapport. Men finns ändå kvar. Syntes
tydligt på SMHIs väderlekskarta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar