Idol ikväll igen. Går fort de där dagarna mellan fredagar.
Och allt mer imponerad av de återstående deltagarna. Samtidigt som jag
konstaterar att jag själv inte är med ikväll – heller. Kanske blir som någon
form av dark horse längre fram. Närmare finalfredagen. Skulle nog vara en
gedigen skräll. Inte många som förutsett den händelseutvecklingen. Ärligt talat
– inte ens jag själv! Och vilken låt ska jag framföra?
Men långt, mycket långt tidigare. Bostadsfrukost. Min egen
frukost men zoom möte till Ola Johansson. Alltid lika intressant. Och även
sanningsenligt. Att utvecklingen här inte pressat effektiviteten, inte
priserna. Tvärtemot. Tvärt emot också industrialiseringsprocessen. Här har
uppenbarligen ingenting av detta hänt. Kontinuitet, förtroende. Enkla grepp som
även en kommun kan utmana inom. Inte skylla på ex vis LOU.
Spelar liksom ingen roll. Finns en dator framme så fylls
tangentbordet av fingrar som trummar på. Ingenting annorlunda idag heller. Idag
blev det ett längre inlägg kring reglementen. Hoppas givetvis på återkoppling,
reflektion tillbaka. Dynamiken i en politisk gruppering. Ge till varandra, ge
av varandra, kommunicera, reagera, reflektera. Göra lagt allt bättre, mer
kunnigt. Om vi alla höjer oss en nivå så blir det tillsammans som vilken tsunami
som helst. Kraften ökar i kvadrat om vi alla samspelar, samverkar. Så för oss
alla, upp på banan.
Regnet. Redan igår kväll. Och så ordentligt på
förmiddagen. Men varm inombords. Hade ju Ilse så nära under några intensiva
timmar. En ynnest som inte så många kan, får, dela. Och idag kärnfrisk eftre
flera dagars ihållande förkylning. Bara det!
Medgång, motgång. Ramlade in på Brynäs fansens facebook
sida. Så många som sänker de egna. Att de bara orkar vara så himla negativa.
Fem raka förluster spiller över. Undrar hur det är i Djurgår´n med sju raka
förluster! Men en hel del dystert ser det allt ut som. När det lagras en hel
säsong så kan det i slutändan bli kvalspel nedåt igen. Med allt som stavas
tillfälligheter, skakighet.
Skakade till ordentligt. I Afghanistan igen. Talibanerna
utmanas ordentligt. Fullt klart har de inte alls kontroll om situationen ute i
landet. Självmordsbombarna står tydligen i strid ström. Utvisning till dylik
situation. kan väl inte ens ett statligt verk sysselsätta sig med.
Kanarieöarna. Tillflykts ö för så många svenskar under så
många decennier. Men nu något fly ifrån – den sprutande vulkanen verkar aldrig
bli nöjd. Räcker inte med de 1500 ödelagda hemmen. Uppenbart kommer den magiska
kraften sluka än flera fastigheter. Mot denna kraft är människan liten.
När många retirerar. Eller inte vågar bygga relationen
vidare. Klart jag både vågar och vill – och – gör. Det finns lägen för oss alla
när behoven av närhet är större än tidigare. Och då är den långa vänskapskön
betydligt kortare. Om den än finns till. Avslöjas brutalt. Smörgåstårtan på
Rådhus caféet sprider glans och lång vänskap vidare. Tacksamhet.
Oro i luften. Kan det vara enbart dagar fram till snöfall.
Hämtade däcken och låter Martin vårda dem vidare. Innan det är dags för att sko
om bilen. Så positivt att däckdoktorn såg dem fullt brukbara.
Livet är värt att leva. Med äkthet och värme. Gemenskap
och framtid. Det är tillsammans vi gör varandra bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar