Bygga broar - så svårt för vissa

 

Tredje sprutan. Ganska självklart. Men nu kommer då beskedet från Folkhälsomyndigheten. Så är givetvis beredd kavla upp skjortärmen och låta någon sikta in sig. Återstår mest att få se vilket vaccin det handlar om den här gången. Men tacksam at få det bästa skydd som kan erbjudas. Vill inte kliva in i dårarnas paradisklubb och förneka den bättre säkerhet som i alla fall kan uppnås.

Förmiddagen. Pannan i veck. Klart det finns så oerhört mycket inom området samhällsplanering, eller om det ska uttryckas samhällsutveckling. Försöker pricka tangentbordet i rätt ordning för att funderingarna kan formuleras i en textmassa. Och låter dem vandra vidare till en pålitlig person som jag gärna lyssnar in. Innan det får/kan nå en större grupp människor.

På samma sätt. Teckna ned frågor från samhällsutbildningen. Endast en fråga av möjligen hundra. Justare samla ihop dem och sedan får professionen komma med en form av svar – kommentar. Skriftligen eller muntligen. Det avgör inte alls jag. Men adekvata frågor kan ha rätt få adekvata svar. Eller i något fall möjligen; det vet vi inte. 

Ställer ingen till svars. Utvecklar dialogen istället. Utgår också från att det är så det upplevs. Om inte – då är självsäkerheten bortblåst. För mottagaren. Tror dock att vi har betydligt högre grad av professionalism hos oss än att känna sig hotad.

Tacksamhet när chefsfunktionen sätter av tid till ett längre samtal. Precis som densamme förundrad hur bräcklig en organisation är som inte klarar av en specifik situation. Eller ens bemödar sig om nu okunnigheten är monumental. Och att den självklara öppningen tydliggörs så öppet från i det här fallet mer en extern person!  

Tacksamhet även i riktning Östra Höle. Som delger mig situationen hos en annan person som vi haft så mycket utbyte med, under längre tid. Att sträcka ut en hand borde inte vara svårt för någon. Men uppenbart omöjligt för det stora flertalet.

Onsdag, veckans mittre dag. Precis som vanligt. Samling vid pumpen på något sätt. Samling vid Återvinningscentralen. Enda dagen i veckan, enda halvdagen i veckan som gríndarna är öppna. Finns möjligheten så nyttjar jag givetvis detta.

Möjligheten innehöll idag lunch på Strandbaden. Normal lunchtid, normalt möte med Egon. Så och idag. Hamnade i samtalet kring elförsörjning, samtalet kring elbil eller hybrid. Samtalet kring kostnader.

Nya inlägg på datorn. Kring vindkraften. Idag avståndet i synlig riktning i meterantal gången höjden på verken. Annars andra saker och ting. Fågeldöd, brist på vind, förstöring av grundvatten, fundament som kräver cement, vingar som släpper plast, internationella investeringsbolag, ljudproblematiken, sämre värden på fastigheter, förstör nattsömnen, ger stora ohälsoproblem, onödigt – finns ingen brist på el, bygg istället ut kärnkraften etcetera. Kan avsätta en dag för att hitta påspädning av problembilder. Handlar mycket om vilka glasögon man har själv. De problemfärgade med skygglappar – eller de möjliggörande.

Kanske, kanske. Ansvarig för våra arbetsmarknadsfrågor nationellt, hör i varje fall av sig och säger att det finns intresse prata vidare om den typen av frågor. Nu väntar jag ivrigt på just det här samtalet!

Omvårdnadsgruppens kvällsmöte. Överhörde med stort intresse. Så intressant. Ingen lösning men ändå fångat upp en mycket stor samhällelig utmaning. Som fortfarande så tydligt och aktuellt, bemöts med fördomar.