Nytt rekord

Har absolut inte räkningen själv. Men när Janne glider in sena eftermiddagen och säger att det är nytt rekord någonsin. Rekordantal med människor runt Strandbaden. Då är det klart jag tror honom. Rekord brukar man ju fira men hur i dessa corona tider?

Varmt var det faktiskt idag också- än mer än igår. Men för egen del var det lika kort sträcka ned i badvattnet som igår, eller i förrgår – eller någonsin. Men bad blev det inte idag heller. Kanske för kort sträcka gå, för enkelt lägga sig i det blå vattnet? Men märktes runt omkring. Som att jag själv hade gäster dagen lång. Med parkering tätt emot hela tomten.

Läser in. Kommunalt bad även Rullsand. Älvkarleby kommun. Avvisade intresserade badare på grund av att parkeringsutrymmena var fullbelagda. En intressant frågeställning att kanske ställa sig? Eller kanske kommer upp automatiskt vid blåljusutryckning? Hoppas själv att ingen någonsin kommer behöva bli avvisad. Men däremot kan det vara tryggt tänka till – före.

Bättre – jo. Men bra – nej. Värken kommer och går. Men finns alltid med där. Och definitivt alltid till sängs. Men fri i höfter och ljumskar. Bra så. Hoppas innerligt det hela släpper taget runt axlar och överarmar. Så att någon natt blir första sovnatten på två månader. Och att jag kan ta tillbaka min plats i tabata träningsgruppen. Inser än mer nu att träning är vad jag verkligen behöver. Fast nu blir det i så fall börja om på noll, eller t o m minus.

Tog mig en cykeltur runt halvtio snåret. Varmt redan då och det kändes. Men sträckan alldeles för kort för att göra riktig nytta. Men en mil cirka är kanske bättre än inget alls.

Dagen i övrigt. Mycket, mycket litet gjort. Som i trans, eller i vaken sömn. Borde kanske sovit men svårt även det. En film klippte jag in på en ch en halv timme mitt under den soligaste perioden.

Vigseln. Skulle ha den på bortaplan vid 14.00 stod det i papperen. Men det blev 17.00 istället. Spelade väl knappast någon roll för egen del, trots felskrivningen. Den var i högsta grad onödig. Lite sagovigsel. Utomhus i naturen med så många vittnen, släktingar och vänner. Som inget visste mer än att de var på fest för jämna år för bruden. Gråten var påtaglig. Glädjetårar som vällde fram. Och för mig själv en stor ära få vara officiant för.

Läste in lite kommunala handlingar, denna soliga sommarlördag. Antecknade. Men när, var, hur är det möjligt reflektera. Finns åsikter – och åsikter. Frågor måste få ställas i vilka dokument som helst om meningen är att göra innehållet än bättre. Frågor i nivå med pungsparkar göre sig däremot inte besvär.

Det var bättre förr. Knappast. Men då kanske det fanns anledning prata med varandra. Och inte ständiga sms som är ytlighetens moder i att alltid driva fram fler och fler frågeställningar. Som så lätt leder till misstro.