Lagt tid, oerhört mycket
tid. En person som mår väldigt dåligt och inte ens vistas i vårt land.
Livshistorien måste te sig närmast unik. Och som svensk medborgare kanske i
varje fall jag trott på en viss form av statlig assistans. Men icke.
Utförsbacken är mycket lång, tvär och har pågått under så många år. Redan lagt
en oherrans lång tidslängd på en och samma person. Med väldigt många olika
former av misslyckanden.
Råden jag fått handlar
uteslutande om att personen får skylla sig själv. Men en människa är en
människa oavsett densammas bakgrund. Nu lagt flera dagar till att få ihop det
digra kuvertet. Frankerade upp och lät
det droppa ned i Postens brevlåda. Nu är et upp till bevis och kolla om det
finns någon form av intelligent ställningstagande. Bara ligga ned och se sig
själv som ett offer ger aldrig några möjligheter.
Maj tydligen. Sen afton.
Registrerat att hjärtat rusat. Ingen aning om när, var, hur – själv. Och idag
uppföljning. Tog en timme i liggande läge. Inget negativt som registrerats men
nu ska ju resultatet gå till den läkare som gjorde beställningen. Har blivit en
hel del tur och retur nu. För mig själv i alla konstiga och olika konstellationer.
Men litar på regionens hälso- och sjukvård.
Besöket från igår inte på
plats när jag kom hem. Men ingen annan heller, så tydligen utflykt nedåt
Österfärnebo. Trio med platser som besöksmål. Per-Ewert i Österbor, Koversta
Hembygdsgård, Gysinge Bruk – också för lunchens skull.
Bara söka sig igenom
kylskåpet – så var lunchen räddad. Och gårdagens middag blev med sina rester dagens
räddning. Och jag till och med njöt. Pajer är något av det allra bästa för mina
egna smaklökar.
Inte helt smart. Samla ihop
ved för trettiofem år sedan och låta den ligga ute – utan att använda sakerna. Lastade
på ett vagnslass. Återvinningen i morgon eftermiddag måste vara beredd ta emot
den obrukbara veden. Onsdag eftermiddag enda dagen och tiden när det är öppet. Säkrast
hinna hem före 19, annars blir vagnen ockuperad åtminstone en vecka
ytterligare.
Ingen tabata i kväll
heller. Missat passen minst en och en halv månad. Inte alls den sommar jag hade
hoppats på. Tog mig den där cykelturen – och tyckte det gick ganska bra med att
trycka på pedalerna. Men konditionen; i botten. Kan bara bli bättre.
Kvällens bedrövelse.
Nyheterna från Beirut. Minst 30 tal döda och minst 2.500 skadade. Gigantiska
explosioner. Anledning kanske kommer per morgondagen men förödelsen total –
oavsett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar