tisdag 4 augusti 2020

Iväg med kuvertet


Lagt tid, oerhört mycket tid. En person som mår väldigt dåligt och inte ens vistas i vårt land. Livshistorien måste te sig närmast unik. Och som svensk medborgare kanske i varje fall jag trott på en viss form av statlig assistans. Men icke. Utförsbacken är mycket lång, tvär och har pågått under så många år. Redan lagt en oherrans lång tidslängd på en och samma person. Med väldigt många olika former av misslyckanden.

Råden jag fått handlar uteslutande om att personen får skylla sig själv. Men en människa är en människa oavsett densammas bakgrund. Nu lagt flera dagar till att få ihop det digra kuvertet.  Frankerade upp och lät det droppa ned i Postens brevlåda. Nu är et upp till bevis och kolla om det finns någon form av intelligent ställningstagande. Bara ligga ned och se sig själv som ett offer ger aldrig några möjligheter.

Maj tydligen. Sen afton. Registrerat att hjärtat rusat. Ingen aning om när, var, hur – själv. Och idag uppföljning. Tog en timme i liggande läge. Inget negativt som registrerats men nu ska ju resultatet gå till den läkare som gjorde beställningen. Har blivit en hel del tur och retur nu. För mig själv i alla konstiga och olika konstellationer. Men litar på regionens hälso- och sjukvård.

Besöket från igår inte på plats när jag kom hem. Men ingen annan heller, så tydligen utflykt nedåt Österfärnebo. Trio med platser som besöksmål. Per-Ewert i Österbor, Koversta Hembygdsgård, Gysinge Bruk – också för lunchens skull.

Bara söka sig igenom kylskåpet – så var lunchen räddad. Och gårdagens middag blev med sina rester dagens räddning. Och jag till och med njöt. Pajer är något av det allra bästa för mina egna smaklökar.

Inte helt smart. Samla ihop ved för trettiofem år sedan och låta den ligga ute – utan att använda sakerna. Lastade på ett vagnslass. Återvinningen i morgon eftermiddag måste vara beredd ta emot den obrukbara veden. Onsdag eftermiddag enda dagen och tiden när det är öppet. Säkrast hinna hem före 19, annars blir vagnen ockuperad åtminstone en vecka ytterligare.

Ingen tabata i kväll heller. Missat passen minst en och en halv månad. Inte alls den sommar jag hade hoppats på. Tog mig den där cykelturen – och tyckte det gick ganska bra med att trycka på pedalerna. Men konditionen; i botten. Kan bara bli bättre. 
  
Kvällens bedrövelse. Nyheterna från Beirut. Minst 30 tal döda och minst 2.500 skadade. Gigantiska explosioner. Anledning kanske kommer per morgondagen men förödelsen total – oavsett.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar