Spännande möte

Spännande. Nästan full dag i Gysinge. Och fullt matad med så mycket som händer i området. Och vad mera som skulle kunna hända i öppen och kreativ samverkan. Nu finns de rätta spelarna på plats. Återstår formera laget. Där finns det en tydlig och viktig roll att fylla – att coacha.

Kulturhistoriskt rätt, geografiskt helt rätt, engagemanget helt rätt. Alla pusselbitarna på plats så återstår blott spela korten rätt också. Skulle vara den perfekta utmaningen. Tärningen är kastad.

Också en mycket dyster dag. 349 personer varslade på Sandvik AB i Sandviken är en stor grupp. Nu vet vi inte vad som blir verkställt. Mindre – eller – mer. I motväder reser sig draken. Låt det hända nu. Även här fordras det ledarskap, tydlighet och mycket av sjutusan jäklar. Stå fastspikad vid klagomuren kan överlåtas till helt andra personer.

Lägga framtiden i andra personer, andra organisationers händer är en strategi. Men för min egen del en strategi som blott går totalt utför. Stark orienteringstradition i den blå gula föreningen. Så nu gäller det lägga ut kontrollerna på rätt sätt och se till att målgången blir glädjerik och succéfylld.

   

Några samtal har handlat om att stå bredvid och kritisera. Medveten om att i mörka tider så kan sådana ställnings taganden göra sig påminda. Men det måste vara från personer som inte ens litar på sig själv och känner sig skrämd av sin egen skugga.

Samverkan, samarbete, förtroende. Gjorde sig påmint idag igen. När det inte ens går åka själv till återvinningen utan att även den platsen är fylld av dansa tango. Fast det är ju slutsatser som var och en måste dra själv. Varför det fordras ett lagarbete för att dumpa det man inte längre vill ha. Kitta ett fönster på tu man hand kanske är livets framgångssaga.

Kommentarer som följer med sedan fjolåret. Men lika korkade igen. Gå in i buren och låt dom fortsätta kasta bananer på dig. Korkat av en domare säga till en vit målvakt. Men säga det till en mörk keeper! Och sedan försöka förklara bort det med att det är en form av länsfloskel. Att kunna blåsa i en pipa är en sak, men att att också bära med sig vanlig intelligens – kanske något helt annat.

    

Vi hänger med – av någon anledning så gör vi faktiskt det. Båda ljumskarna gör sig påminda. Nu över tre veckor. Värktabletter i all ära. Men vad går det göra åt eländet. Kanske handlar det om en inflammation som måste bort – men på något sätt? Alvedon verkar inte alls vara rätt svar.