En sådan där inbjudande måndag morgon. Svensk sommar i sin
prydno. Men också blivit lite av en vana med dålig sömn, värk. Svårigheter ta
mig fram. Kört med tre veckor sedan tidigare. Fortsätter påstå det nu – det här
har pågått tre veckor – minst. Blev några samtal in till Stadshuset som
skulle/borde hållas.
Upptäckte att vissa var kvar i sina arbeten, i sina
uppdrag, i livets vardag och allvar. Men så också vissa som mer fyller dagarna
med honungslen njutning. Tjugofyra timmars uppdrag i sin egen härlighet där
möjligheterna ter sig störst i avskildhet med egen sjö, egen stuga och förmågan
öppna sina sinnen fullt ut.
Förmiddagen passerades där högt uppe i Stadshuset. Öppenhet
är en nyckel ta sig framåt genom att nyttja. Tid är viktigt ge. För att
diskutera, samtala, ifrågasätta, söka lösningar – förtroende. Överlåta till
andra ensidigt, är knappast något som knyter an till hållbarhet.
Lunch en stor tilldragelse. Men idag fick jag möjlighet
besöka Mattias i Kungsgården. Och tog den givetvis. Kände igenom kroppens olika
punkter. Ömt. Och ibland också ömhet som kombinerades med stor smärta. Men fick
direkt stort förtroende för honom och tror att han kanske kan vara miraklet på
lösningen.
Snabbt påkommit. Så där
eftermiddag. Men insåg att jag inte skulle hinna in till Gävle till 14.00. Blir
tisdag morgon istället. Bäst ta den där testen för att få reda på om det här
med min egen situation kan kopplas till det positiva. Kan vara ett långskott. Provtagning
morgonen och resultat senare kvällningen. Ett svar i någon riktning för att
sedan ta det hela därifrån.
Kunde fixa bensinen. Men
känns litet svikande att jag har svårt bidra med gräsklippningen för stunden i
Hyttmarken.
Det positiva. Den person
som står mig så nära säger sig må allt bättre. Hoppas, tror, att det också kan
sprida sig till mig också. Trots olika åkommor.
Egen träning får läggas åt
sidan. Går ju inte promenera speciellt många steg innan det krampar. Längre
fram, av med detta. Då jäklar måste jag prioritera mig själv och mer genomtänkt
träning. En investering i livet – helt enkelt.
Missade även kvällens
trevliga möte hemma hos Martin. Fantastisk kille som verkligen ger så mycket
till mig och till hela organisationen. Jag hade ju avtalat gemensam färd dit
upp med Maria – och lite förtroendefulla samtal med henne också. Också något
som jag saknar nu.
Borde gå och trängta efter
sömn. Men rädslan att smärtan tar överhand. Blev istället två nya avsnitt av
Morden i Helsingör. Vilken tur att de också är textade. Mycket längre avstånd
mellan svenska och danska mot norska. Men en oerhört bra serie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar