måndag 22 juni 2020

Att sova eller inte sova


En sådan där inbjudande måndag morgon. Svensk sommar i sin prydno. Men också blivit lite av en vana med dålig sömn, värk. Svårigheter ta mig fram. Kört med tre veckor sedan tidigare. Fortsätter påstå det nu – det här har pågått tre veckor – minst. Blev några samtal in till Stadshuset som skulle/borde hållas.

Upptäckte att vissa var kvar i sina arbeten, i sina uppdrag, i livets vardag och allvar. Men så också vissa som mer fyller dagarna med honungslen njutning. Tjugofyra timmars uppdrag i sin egen härlighet där möjligheterna ter sig störst i avskildhet med egen sjö, egen stuga och förmågan öppna sina sinnen fullt ut.

Förmiddagen passerades där högt uppe i Stadshuset. Öppenhet är en nyckel ta sig framåt genom att nyttja. Tid är viktigt ge. För att diskutera, samtala, ifrågasätta, söka lösningar – förtroende. Överlåta till andra ensidigt, är knappast något som knyter an till hållbarhet.

Lunch en stor tilldragelse. Men idag fick jag möjlighet besöka Mattias i Kungsgården. Och tog den givetvis. Kände igenom kroppens olika punkter. Ömt. Och ibland också ömhet som kombinerades med stor smärta. Men fick direkt stort förtroende för honom och tror att han kanske kan vara miraklet på lösningen.   

Snabbt påkommit. Så där eftermiddag. Men insåg att jag inte skulle hinna in till Gävle till 14.00. Blir tisdag morgon istället. Bäst ta den där testen för att få reda på om det här med min egen situation kan kopplas till det positiva. Kan vara ett långskott. Provtagning morgonen och resultat senare kvällningen. Ett svar i någon riktning för att sedan ta det hela därifrån.   

Kunde fixa bensinen. Men känns litet svikande att jag har svårt bidra med gräsklippningen för stunden i Hyttmarken.

Det positiva. Den person som står mig så nära säger sig må allt bättre. Hoppas, tror, att det också kan sprida sig till mig också. Trots olika åkommor.

Egen träning får läggas åt sidan. Går ju inte promenera speciellt många steg innan det krampar. Längre fram, av med detta. Då jäklar måste jag prioritera mig själv och mer genomtänkt träning. En investering i livet – helt enkelt.

Missade även kvällens trevliga möte hemma hos Martin. Fantastisk kille som verkligen ger så mycket till mig och till hela organisationen. Jag hade ju avtalat gemensam färd dit upp med Maria – och lite förtroendefulla samtal med henne också. Också något som jag saknar nu.

Borde gå och trängta efter sömn. Men rädslan att smärtan tar överhand. Blev istället två nya avsnitt av Morden i Helsingör. Vilken tur att de också är textade. Mycket längre avstånd mellan svenska och danska mot norska. Men en oerhört bra serie.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar