Oden eller Tor

Blixt och dunder. Kvällens föreställning. Hade ingen koll på regnet och det där mullrandet som stundom smällde till. Kändes som en form av uppgörelse mellan olika väderlekar.

Finns andra uppgörelser också. Som mera handlar om hur samtal bedrivs, tillåts bedrivas. Handlar om formella ingredienser, nagelfara varje enskilt ord – rad. Om det ligger hot och missnöje bakom eller om det handlar blott om samtal till kreativitet. Utan spaning, ingen aning. Står sig än idag. Tvärs emot blir enbart korkat. Också innehållet i att vilja vara närande. Och inte förstå skillnaden mot tärande. Aldrig förut har samtal – samråd – samarbete varit viktigare än idag. Något som aldrig kan uppstå i en kvävande miljö där någon part alltid vet mest – och bäst. Samtidigt. Om det ska bli fart på vågorna måste det ju blåsa. I Shangri-la är det tveksamt om det ens går ta ut en riktning. Märkligt egentligen vilken rädsla det finns för åsikter. När det blåser bygger vissa vindkraftverk, andra mer defensivt vindskydd.

Varit kallad som vittne i endast en rättegång. Inte den trevligaste tillställningen. En hel del frågor, kommentarer. Men från professionalismen nyttjades aldrig en enda gång ord som; du ljuger. Har också avstått från dylika påståenden även när jag varit mer eller mindre övertygad om situationen. Tänker heller inte kasta dylikt uttryck i ansiktet på någon. Det finns säkert variationer i helvetet. Och heder är blott något som man kan förtjäna, eller inte.

Målsättningar torde vara nödvändiga att ha. Även om man ibland seglar i någon annan riktning, får en annan avkastning. Men finns där ett beslutat dokument är det vad man måste förhålla sig till. Att sprida annat och samtidigt sitta i ansvarig ställning torde vara en omöjlighet. Stavas återigen heder liksom respekt.

Tankarna går. Donald Trump, Vladimir Putin, Kim Jung-on. Knappast personer som tillåter andra åsikter. Inte ens att diskutera. Mycket lång väg till en äkta demokrati som uppmuntrar olika åsikter att komma fram. För att först därefter sätta ned fötterna, då ta det avgörande beslutet/besluten. Alltid farligt negligera underifrån perspektivet.

USA fortfarande i blickpunkten. Oroligheterna bromsas inte in trots nationalgardets insatser. Någon gång måste det väl ebba ut. Men samhällsskadan kommer inte läkas ut. Blir som alltid ett amerikanskt plåster över såret. Sårskorpan kommer säkert gå upp igen. Och – igen.

En riktig höjdare. Få förtroendet hämta Ilse på dagis. Alltid glad, alltid välkomnande. Och alltid med den första frågan; Var är Leonie? Även när det varit försök sätta en slägga i huvudet så kvicknar man till rejält, när Ilse finns i närheten.

Ingen kvällsträning alls. Begränsning till en kort promenad. Måste kolla vad firma Kerstin & Janne har för sig. Lugnt och stilla med så stark fågelplats. Endast avbrutna av ilsket morrande vattenskotrar. Tillåtet?