Tredje gången gillt

Ett fyrtiotal på ett avstånd av 15 kilometer. Och på plats för tredje året i rad. Och som tidigare där med Carl-Henrik, Nils-Olov liksom Niklas. Liksom tidigare år var namnen bekanta. Som Monkey bar, Atlas stones, Bulgarian bags, Super ramp, 10.000 volt superramp. Och många flera. Antal hinder uppgick i år till runt 40 stycken. Blev att kuta runt och genskjuta killarna för att hinna med så många som möjligt.

Allt det här under namnet Tough Viking. Och plats som vanligt Kungliga Djurgården och Gärdet där i huvudstaden. Min egen insats blev att bära en ryggsäck och i övrigt agera chaufför ned som hem igen. Mellanlandade hos Nils-Olov och Simone i Mörby. Speciellt nödvändigt för kilarna att på hemresan få skölja av sig all den lera som nästlat sig in i huden, i håret och ögonen. Eller vad det nu fått fotfäste i.

Erbjöd och hade lite grann hoppats – att någon av killarna skulle velat följa med dit ned. Men icke. Hade tydligen diverse mer intressanta saker och ting för sig som skulle förgylla lördagen.

Eller om det var för hotbilden att Stockholm skulle bli ett farligt tillhåll dylik dag. När nazisterna hade fått tillstånd för sin egen manifestation. För att testa demokratin. Eller än mer bidra till att sprida hotbilder och misstro. Resurser stjäl de verkligen. De polisiära insatserna måste ju betalas. Oron de skapar i samhället är av gigantiskt stora ekonomiska mått.

Noll poäng idag igen. Årsunda IF faller hela tiden i division tre tabellen. Blev intet nu heller. När utflykten vändes mot Säter och deras fotbollslag. Blir en jobbig höst för att klara kontraktet. När andra lag förstärkt så har blå/gult istället tappat. Nu behövs ett engagerande ledarskap för att kunna vända skutan.  

Vad som ska kunna rädda Gefle IF. Är än mer omöjligt sia över. Ur allsvenskan för att sedan snabbt ta sig ur superettan också. Här finns inga skyddsräcken. Men hur mobilisera i dagens verklighet. Det är inte bara resultaten som går emot. Spelet hackar till att helt utebliva. Rutschbanans riktning är utför. Mycket brant.

Hoppats på berättelse. Den där debatten i Österfärnebo som Per-Ewert skulle deltaga i. Men omöjligt nå fram. Verkar som att signalerna i mobilen inte skulle höras. Eller vad nu anledningen är att vara så hemlighetsfull. Inte för debattens skull utan för ärlighetens. Vi står fast vid vår egen uppfattning. Med råge. Ska man göra förändring måste man känna till nuläge. Det har inte alls presenterats.

Hoppas också att utspelen på Mittia Mässan gick bra. Lite konstigt att precis alla inbjudningar kommer dagen före genomförandet! Som ett strategiskt tänk i att då riskeras inte mycket. Blott att något annat redan är bestämt. Och som är svårt förändra.

Lång dags resande slut. Intet fysiskt – ändå känns ögonlocken så tunga. Vet att de definitivt har samma tyngd i morgon bittida.