Megaupplevelse var det
verkligen. Snabba ryck för att vara uppställd i tid före 13.00. Där nere på
Norr Mälarstrand. Hann i tid faktiskt. Men sedan hände definitivt inget alls.
Bara vänta och solen gassade ordentligt. På rull, det vill säga, röra på benen Framåt.
Åtminstone någon gång före 15. Kändes som en befrielse. Men två meter framåt
och därefter stopp igen. Så var tempot de första antal hundra meter. Sedan drog
det väl iväg lite mera frekvent.
Försökte köra danssteg hela
tiden men det var tröttsamt. Svårt få till det när det började krampa. Men var
ju lite uppvisning. I vår grupp som bestod av cirka 400 personer. Fast totalt
var det i tåget säkert över 45.000 deltagare (fyrtiofem tusen!!). Så var det
att deltaga själv i Stockholm Pride tåget. I år ett Eurotåg. Som betydde att
väldigt stort inslag kom från internationella gäster. Kul deltaga ett år. Om
det blir flera gånger visar sig väl nästa år, men inget är omöjligt. Sedan vet
jag inte om medias siffror i övrigt stämde. Med en halv miljon människor som
tittade på. Omöjligt räkna men insåg att åskådarmassorna var gigantiskt stora.
Och kul måste det ha varit och se tåget välla fram. Med spektakulära dräkter,
utstyrslar.
Fick lösgöra mig själv vid
några tillfällen. Klart det kändes angeläget att få sprinta över till
publikleden och krama om Per Brykt eller också varm kram från Stina,
Medborgarservice. Bara det värt gå hela sträckan. Annars visste jag min plats i
det imponerande stora tåg som Centerpartiet bidrog med. Den stora samlingen
bakom Annie Lööf. Framåt ekade det med känslor som omfamnade alla åskådare
också. Sjuttsingen vad Annie blir allt populärare i människornas ögon. Men så
viker hon aldrig ned sig för hot, hat, främlingsilska. Det parti som tydligt
tagit avstånd från brunskjortor. Och alltid kommer göra. Men tagit parti för
alla människor, det som är så avgörande. Hälsade som hastigast på Tomas. Härlig
person som ger allt i alla sammanhang. Och idag livvakt åt Annie. Bättre person
har hon aldrig kunnat få.
Många glada som kantade
Stockholms gator denna festlördag. Med taktfasta applåder, glada tillrop och
allmänt trevliga. Egentligen litet konstigt att det fordras parader för att
lyfta fram det viktigaste mellan människor. Känslor och kärlek. Begränsningen
till detta finns mest i ett antal totalitära länder. Där öppenhet är ett stort
samhällshot. Ryssland är definitivt ett sådant land. Där just öppenheten ser ut
som Putins största hotbild.
I bakhuvudet förmiddagens
föreläsning. Från en f d fighter som haft en mycket tuff uppväxt. Föreläsningen
om självkontroll och att nyttja den för att lyckas. En intressant föreläsning
över en timmes tid som satte fokus på att man kan gå på en smäll. Men också att
smällen kan vara utbildande, lära en att förstå. Man kan vara knockad men ändå
med självkontroll alltid kunna komma tillbaka. Det här kan aldrig utvecklas av
andra och sedan ges som en present till mig själv. Jag måste aktivt själv ta
steget in i denna uppenbarelse. Willpower.
En sen hemfärd efter att
dels ha varit upp på partiets lokaler i Gamla Stan för at tanka i sig mackor
och dryck. Ut till Nils-Olov i Mörby för mellanlandning och hämta bilen. Innan
färden hemöver kunde påbörjas. Hemma till 22.30. Skrev ned mina anteckningar
och lämnade resten i ett minnesblock. Att hantera under morgondagen. Hann se
att hängrännorna är bytta. Så nu finns det mig veterligt inte längre hål där
regnvattnet tidigare kunnat bryta igenom. Slängde ned tvätt, kramade Sixten.
Ledsamt höra att Katta fortfarande är försvunnen. Innan den egna sängen
vankades. Sov gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar