En helt speciell morgon. I
färd med att fixa frukosten tittade Ilse ut tillsammans med Elin. Ilse med sitt
nyfikna leende. Som en gåva till oss alla. Som ett centrum av livet. Kort möte
men onekligen var det som att solen gick upp idag – igen.
Uppdaterad av kunskap. Som
det alltid är i mötet med Mats Lundberg. Intressant och framåtsyftande samtal
med vår egen energitalesperson Richard. De möjligheter som serverades är det
onekligen väldigt konstigt att vi inte krokar arm med fullt ut. Såväl lokalt,
regionalt som nationellt. Tydligt att det självklara är svårt för många.
Istället för att sa ledartröjan så kör vi lätt i diket. Tillverkningen av
vätgas ger onekligen syre som kan nyttjas i pappersindustrin eller pumpas ned i
sjö- och havsbottnar för att stödja fisken. Nu finns det intressen som
blockerar den samhällsutveckling som borde vara nödvändig och till och med
lönsam. Energieffektivitet och lagring. En självklarhet utveckla kunskapen
kring.
Elvägen och alla
möjligheter som radas upp! Att då huka borde ses som tjänstefel. Nu behöver vi
utbyggnad och slut på att investera i flera testvägar. Gå in i skarpt läge! Och
gör det nu.
Anders en kunnig värd som
höll ihop programpunkterna. Nu drog han åter i frågan om varumärkesbyggande för
oss. En perfekt värd för ett viktigt besök. Måste få till ett uppföljande
samtal med Rickard. Och utgår från att dagen här gjort skillnad även för honom.
Märkliga insändare. Som
försöker förklara bort sitt eget oförklarliga avståndstagande. I alla beslut
fordras det konsekvensbeskrivningar. I alla! Men tydligen ändå inte i alla.
Beror på var, när, hur. Tydligen.
Kyrkans möte. En sanning
som växte fram igen. Ledarskapets betydelse. Också här till stor del avgörande.
Provas i skarpt läge. Troligen inte något man kan lära sig helt genom studier –
utbildning. Utan någon man har – eller inte har. Till stor del handlar det om
känslor och få medmänniskor att växa. Har alltid trott att det varit ett
viktigt kyrkligt budskap. I alla fall mer framgångsrikt än fördömandets enkla
väg.
Kvällsmötet på
Drömfabriken. Trevligt inslag tillsammans med flera som behöver samhällets stöd
att känna sig behövda. Det som ”lyckats” under denna regeringstid är att plocka
bort assistansersättningen för 1.500 personer. Förödande för så många. Och allt
annat än solidariskt. Tydligen enkelt slå på en svag grupp av människor. Och
ändå ha mage prata solidaritet.
Missade tabata träningen.
Väl vetandes att jag borde ha varit med. Men fick ju inte ihop kalendern,
ikväll heller. En glimt på vårt damlag. Trots att det inte gav mig någon
träning själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar