Resan mödan värd

Börjar bli klart nu. Egentligen är väl mest inriktning på besiktningen. Som ska hållas på måndag. Därefter. Inflyttning för Carl-Henrik, Elin och Ilse. Blir då en speciell dag. Säkert delar som behöver justeras. Men kanske ändå inte hindrar just inflyttningen. Känns närmast som ett palats. Men också som en magisk plats för en familj att växa fram på. En hel del har onekligen hänt under tiden. Men oftast är det ju så att resan är mödan värd.   

Annan sak det där med resa, resor. När andra betalar. Då spelar ju prislappen ingen roll. Verkar det som. Och ingen har ju nått fram med att det gäller kolla på prislappen och inte slentrianmässigt boka business class. Men gäller tydligen inte språkröret i Miljöpartiet. ”Ingen har sagt något om business class”. Det självklara är tydligen inte så självklart! Miljöarbete von oben.

Och så drog han. Peter mot Stockholm. Var verkligen länge sedan han var upp. Och dessutom stannade. Borde göra det mer som en vana. Skulle säkert kunna göra något positivt tillsammans. Utifrån intresse, bakgrund, möjligheter.

Raka spåret till mamma. Berättade at så där direkt hade hon inte känt igen honom. Men ganska fort såg hon att det var Peter. Liksom att de hade fikat ihop och att han hade med sig en tårta. Så det finns uppenbarligen där – minnet.

Körde politiska lokalen med Maria och Mats. Och naturligtvis – står de på vår partilista – då är de definitivt trevliga och kunniga. Vilket återigen bevisades. Fattas bara.

En del politiska diskussioner blir det givetvis. Idag inkluderande lärare som sorteras bort som icke behöriga i en skola och sedan anställs med samma ämnen på annan skola – i samma kommun! Finns säkert förklaringar. Eller i varje fall försök till.  

Gott bli tvingad tänka efter. Så tack till Agneta som vill ha in raderna på hur vi ser på landsbygdsutveckling. Punktar ned en del ingredienser där politiken kan göra skillnad.

Bygger vidare. På förtroende eller på att tävla i missförståelse. Klart det är upp till den enskilde. Och till vad man verkligen vill uppnå. Utifrån insikt att ingenting byggs av sig själv, och definitivt aldrig i väntan.

Vänta på segrar. Forna fotbollsbygden Järbo i en sorts trauma. Vad har egentligen hänt hos föreningen där fotbollsintresset – förut – alltid varit på topp.

Nedräkningen fortsätter. Dagarna går tills svenska folket nationellt, regionalt liksom kommunalt, gjort sitt val och bestämmer hur fortsättningen ska regisseras. Och därmed också bestämmer vilka som ska sitta vid årorna. Missnöje – eller – förtroende!