Tankar

Ångrar definitivt inte de här tre dagarna. Som fyllde på och gav mer av intryck. Att värdera, ta till sig och i vissa fall kanske också ifrågasätta. Naturligtvis mycket av restid. Vilket också var en programpunkt då investeringar i infrastruktur betyder så oerhört mycket. Inser än tydligare at det nu handlar om en kvalificerad nedrustning av så stor del av vårt vägnät. Undrar vilket parti som jublar över någon dylik utveckling/tillbakablick? Eller egentligen – behöver inte undra. För at klara det här konststycket parerar man med konstant sänkning av hastigheten. Sverige blir plötsligt än mer otillgängligt – för stora delar av landet.  

Kommundagarna var bättre än vad jag tidigare varit med på. Kändes som att kommit med i ett vinnande lag. Samtidigt som inget är säkert förrän det är vunnet. Precis som i vilken match som helst. Men det är mycket som står där som målsättningar. Men också ärligt – en del målsättningar som jag själv inte alls kan skriva under. Men så kan det väl vara i en komplex värld, komplex situation. Men definitivt gärna vara med för att göra skillnad. Men då i områden som det finns betydelse och därmed engagemang och viljekraft för att uppnå.

Tecknar gärna ned mina anteckningar. Hoppas givetvis få återkoppling, synpunkter, att de kan vara underlag för ”åter synpunkter” – och klargöranden. Vill ju bryta det där med ”sällskapsrese-syndromet”. Som alltför många verkar ha som utfyllnad av tidskalendern. I alla fall vissa. Skulle kunna göra en lista på de värsta kålsuparna. Men behåller den för mig själv. Med förhoppning att det växer fram en del av kategorin självinsikt.

Intressant hemresa när jag uppvaktades kring vilken kraft och möjligheter som ligger inom medlemskapet i CPMR! Insikt, den som så många helt saknar. Men som alltid, fordras eget engagemang. Speciellt i de frågeställningar som bygger ett samhälle. Utifrån möjligheter och knappast utifrån förbud. Enorm skillnad. Helt beroende på vilken värdegrund som råder i kontoret, huvudkontoret. Aktiv utveckling i jämförelse med aktivitet på väg åter till Bröderna Hedenhös. Valet torde vara enkelt.    

Mörkret måste ha infunnit sig som till total mörkerläggning. Säkringen gått och ingen ny hittad. Luleå Hockeys totala mörker läggning när de ställdes mot Brynäs Hockey i Gavlerinken. Ett skadeskjutet Brynäs som fick fylla på från juniorled. Men som ändå släckte norrbottningarna totalt. Sex mot två för gästrikarna. Precis som det ska vara! Måste erkänna att jag hade tvivlat. Överraskningar är alltid trevliga – när de innehåller sådana här resultat. Kliver nu frånvaro teamet in och tar ledande roller så kan det här bli en framgångsrik vår. På med James Bond låten; Goldfinger.  

Som vanligt. Måste hålla mig uppdaterad kring vad som händer, besvara inkommande mail. Och förhoppningsvis få svar på mina egna utlagda frågor. Vissa mer eller mindre kontinuerligt utlagda. Och kanske också – kontinuerligt obesvarade. Klara- färdiga-sedan.

Det är inte sant att friheten aldrig kan dö.
Alltför många människor har sett  friheten dö.
De vet, ty de har gråtit.
Och deras tårar har frusit  till hagelkorn.

Prata alltså inte idealistiskt skit.
Du som andra kan få följa friheten till graven.

Efteråt möter du en främling på vägen
Pröva hans blick. Se långt in i hans ögon                     /Birger Norman

 Går mot sitt avslut. Enda möjliga finalparet i final. Sverige vinst i semifinalen naturligtvis. Semifinalvinst med 17-2 kanske säger en del om hur liten sporten egentligen är. Men förringar inte våra elitidrottare som i morgon ställs mot Ryssland på Göransson Arena. Förhoppningsvis med lapp på luckan. Efter de ädlaste medaljerna blir det väl dags för utvärdering. Vad som varit lyckat och vad som kanske kunnat gjorts. Svårt förstå, acceptera att ett världsmästerskap mest fokuserat på så dålig publiktillströmning. Fast ärligt, det där med SM final känns betydligt större.