Precis som alla veckor borde vara. För så är rubriken på den här; Vänliga veckan. Kryddas också i morgon med Alla Hjärtans Dag. Handlar väl mest om inställning, att bjuda på det där leendet, på den där kramen, på den där stunden till möte. Med andra ord – prioritera livet. Och därmed också leva medan man lever. Betyder givetvis också att man måste bygga det på förtroende, på tillit. Som också innehåller kritik – om den är ärlig och kan karaktäriseras som konstruktiv kritik. Sedan finns det ju inskränktheten människor också – de som rekommenderar avstånd. Som har svårt för öppenhet. Mörkrets personligheter. Gäller sig höjas över dessa baktalare och inte tappa bort meningen med just lifvet.
Vissa måndagar är det inledning med telefonmöte. Så denna
också. Bli uppdaterad över vad som händer där ovanför huvudet. Och på mer
lokala varianten mest få höra att ”här händer det inget”. Klart jag reagerar –
tycker ju så oerhört mycket susar förbi, omkring, under, över, bredvid – och framförallt
– ständigt. Kan det vara så olika – ort från ort? Undrar i varje fall. Är det
Shangri la där inget händer, eller är det tvärtom? Föredrar förändring, med
full nyfikenhet på det som komma skall – och vill själv aktivt försöka vara med
och hantera framtiden.
Snart klarar jag av det här i sömnen. Få till eld. I alla
fall i mammas panna. Gör det gärna – fast skulle nog vilja ha såväl den som
skorstenen fixad nu av sotare. Lite väl mycket tjära kan till och med jag
konstatera. Får också bruka våld för att öppna luckan. Kanske jag borde
beställa det här. Eller i varje fall föra samtalet om det hela.
Förberedde mig under söndagen. Med att läsa igenom – göra redaktionella
ändringar samt lyfta fram delar som jag tycker borde skrivas på annat sätt. Men
tydligt ointressant. Så mitt jobb var mer egen självuppfyllelse än att det hade
något som helst mening. Får väl komma med ändringsförslag, eller
ifrågasättande, när väl nytt dokument föreligger.
Vore värdefullt om jag kunde svänga in på den smalare
vägen. Men inser att det blir i så fall en tuff utmaning. Inbillar mig i varje
fall att det var et sådant steg idag. När lunchen kom att handla om soppa. Fast
säkert med allt för mycket grädde. För gott var det, underbart t o m.
Så börjar rapporterna fyllas på. Kring väl alla kommuners
överskott gällande 2016. Och skälen är väl också mest uppenbara. Varit en
mycket god affär med alla dessa flyktingar. Medan det signalerats något helt
annat ut i samhället, ut i media. På samma sätt borde en utflyttning från
kommunen betyda kostnadsreduceringar. Men då pratas det istället om att det
inte gäller så många! Så någon inbesparing vidkännes icke!!!
En is är väl en is. Om den är tillräckligt frusen så bär
den ju också. Stora tyngder och definitivt en biltävling. Men när det vankas
Speed Weekend så är det rena vetenskapliga insatserna. Med rent kirurgiska
ingrepp och 1.000 timmars insats så planeras för en extremt snabb tävling.
24-25 februari är datumen. Här hemma, nere vid Strandbaden. Väl mött, fast
banan är rak och enkelriktad förstås. Så blir det möten på densamma så är något
helt fel.
Fråga på sin spets. Alla överens med alla – i alla
politiska frågorna. Om inte – backa till majoritetens synpunkter. Eller gå till
någon form av ”skiljenämnd” – eller då tillåtas få uttrycka sin egen åsikt.
Eller beror det på frågornas karaktär, omfång, storlek.
Varumärkesbyggande. Kan ta tid, lång tid – men också gå
snabbt riva ned. Fischer är det skidmärke som definitivt inte vill figurera med
doping. Föga överraskande så släpper man nu Johaug. Blir inte längre skidmärkets
galjonsfigur. Eller någon av dem. Bryter avtalet och norskan tappar antal
miljoner – samt tydligen också de skidor hon kvitterat ut. Lurad av sin läkare
eller blott självförvållat. Orkar knappast ställa mig upp och gråta tårar för
hennes skull. Rullar säkert in kulor i varje fall.
MoDo vs Västerås, 2-3. Fast det är i morgon det gäller.
Omstart i SHL. Djurgår´n där nere i Stockholm. Borde bli tufft med rena
juniorlaget. Men pucken är rund – ganska så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar