Att våga bidra i förändringsarbetet

Bäst när det gäller. Kan bevisas på olika sätt. Som idag bäst på att ha antal snöskotrar per kommuninnevånare. Tydligt var skotrarna finns i våra länskommuner. Allra högsta antalet i Nordanstig, följt av Ljusdal och därefter Ockelbo. I det här fallet har jag aldrig bidragit till den här formen av framgångsstatistik. Kanske jag uppskattar lugnet alltför mycket.

Lugnet även under morgontimmen. Med Annika förkyld och hemma behövde jag inte lägga morgontid till eldning hos mamma. Blev liksom tid till förfogande. Provade med samtal istället för att klargöra hur mammas egen förkylning utvecklats. Onekligen ett besvärligt läge. Och naturligtvis också skör med lite lägre motståndskraft. Hoppas på en ljusning under dagen.

Intressant vara på plats när framtidsfrågorna kom i fokus. Som på föreläsningen med Anders under fullmäktige. Det mer märkliga är om framtidsfrågorna som till stor del rent tekniskt begränsas till föredrag och inte direkt leder till förändringar. Förändrade arbetssätt. När vi dessutom redan idag ser att vi inte klarar personalrekryteringarna. Och sett över åren framåt än mindre gör det. Vi har tekniken men vi har inte den mentala kraften att nyttja den i vardagen. Ingen vill hellre än jag ha det mänskliga bemötandet, mänskliga värmen. Men till och med jag ser hur vi skulle kunna nyttja de innovativa lösningarna. Nu – och helst igår. Exemplen står som spön i marken, kring tillämpningen verkligheten. Ändå är kraven på implementering av ny teknik, nya arbetssätt i särklass att de måste motiveras, bevis på ett helt annat sätt än för att behålla det gamla, cementera framtiden i gårdagens bojor. Robotar kan behandla standardärenden i hälso- sjukvården, byggnadsansökningarna och massa andra viktiga frågor som vi måste klara av. Men resan till att tillåta detta verkar oändligt långt. Aldrig någonsin vi ställer os frågan; Vad blir konsekvenserna om vi inte arbetar så här? Tror vi framtiden bygger på gårdagens lösningar? Eller på alla de där gigantiskt många projekten som allt efter planteras ned på den växande projektkyrkogården.

Spännande möten. Som hamna på lunchen i en restaurang och försöka besvara, kommunicera alla de frågor som lyfts fram av andra restaurangbesökare. Tog lång tid men också kändes det som en av de mer meningsfulla luncherna. Och definitivt den mest meningsfulla lunchen idag!

Spännande möte lär det bli i Örnsköldsvik när gamle Per Bäckman träder in som MoDos elfte tränare på nio år. I ett lag där han på sociala media sågat bland annat spelaren Oscar Steen vid fotknölarna som en icke önskvärd person. Och nu få samme Steen som en lirare i den egna spelartruppen. Blir intressant följa och se om just Bäckman är MoDos förnyare eller blott ytterligare en kvarnsten runt den forna hockeyklubbens destruktiva framtid.

Ledartrojkan klar för den egna favoritklubben. Bra – tror lösningen passar på det allra bästa sättet. Tydlighet, ansvar och möjlighet arbeta ihop ett team, vare sig man är på planen eller inte. Fullt klart måste några i spelarledet ta på sig ledartröjorna på planen. Där ligger ansvaret tyngre på några specifika namn. I träning, i seriematcher och givetvis i allt det sociala runt om.

Långt kvällssamtal. Tid för att vrida och vända. För att också tillåta varandra bli missförstådda och ändå fortsätta samtalet. Det som borde ske inom varje gruppmöte. Svaren och sanningen är sällan så där helt klar och blir aldrig tydligare om man inte uppmuntrar samtalet. Tror det var berikande för oss båda två!

Tidigare korta avstämningen. Verkar som det varit en meningsfylld eftermiddag i Högbo. Nog så viktigt då ett team alltid byggs av starka individualister som tillsammans kan stärka laget och lagets styrka.