Vankas guld

 

Kanske lite av nedräkning. I måndagens kommunfullmäktige handlade det om ett konstaterande. Fyra ,fullmäktigemöten kvar. Några flera kanske – i den större fullmäktigesalen. Och sedan möjligen ett namn i någon bok. På en dammfylld hylla. Fast det är också beteckningen för that´s life. Går runt, som jorden snurrar runt i den stora, oändliga skyn. Gäller fylla varje dag med mening och närhet. Mycket kring inställning. Alltid det som räknas. Det som skiljer den som möter och uppmuntrar innovationer mot den som alltid letar efter problem.

Tydligt nu också. När världsordningen förändras. De som ser inkommande flyktingar som problem mot de som inser att här vankas möjligheterna. Finns massor med olika uttalanden; Vi tog så många förra gången så vi borde inte behöva nu, Vi har inga bostäder,  Vi har inte budgeterat för det här, Vi har inga antagna detaljplaner. Och en massa andra ogenomtänkta kommentarer.

Finns bygder – och bygder. Vissa mobiliserar och letar efter möjligheter för just boende. Som alltid. Djupt imponerad av en speciell. Klart de kommer bidra stort – även denna gång. För det som finns  det finns. Om inte i överflöd så med mängder av spända muskler. Snart visas resultatet upp – med säkerhet.

Morgonens start på Länsmuseet i Gävle. Länsövergripande ögon som del-gjorde bilden av nuläget med och kring Ukraina. Utmaningarna som vi alla står i och främst inför. Hur nuläget ser ut i vårt eget län, eller i alla fall med fullskalig gissning. I mycket tyckte vi lika men det fanns också olika slutsatser.

Ämnet berör. Från morgon till kväll. Och alltid kunna se träden för bara skogen. Alla är individer. Alla är värda. Precis allt. Synas, beröras, var, finnas, ges förutsättningar.

Ryssland fortsätter med sitt dödande, sitt massakrerande. Förstörelse, förödelse. Och bygger på hatet mot sig själva – från hela världen. Och fortsätter göra ständiga självmål. Kommer aldrig kunna suddas ut ur historieboken. Står skrivet i än mer fördömande textmassor än vad någonsin nazisterna lyckades göra. Hur snett är ett huvud påskruvat som utmanar djävelskap med än mer djävelskap.

Varit många år på olika sätt tillsammans. Klart det var och är naturligt göra besök. Främst när det handlar om besök på sjukhus. Där vi alla kan hamna av helt olika anledningar. Här handlade det inte alls om att Björn-en sover. Snarare några mycket värdefulla timmar – tillsammans. Besök med ärlighet tror jag alltid är värdefulla och visas ju av de som prioriterar desamma. Andra tänker – men kommer aldrig till skott. Hinner fixa till andra måsten istället. Inte besviken utan alla har ju rätt agera på sina egna sätt. Men oftast förutsägbara.

Kollade in. TV:n. Hårdare, svårare än vid de två andra tillfällena. Men till slut vickade det över och Brynäs tågade fram till SDHL final. På andra sidan kommer de stå. Antingen Luleå eller Linköping. Skulle vara skönast skruva av lyset helt för Luleå. Mörklägga helt och fullt. Gräva guld i norr får vara utmaningen. Absolut jag ska in på någon finalmatch.