Alltid levande

 

Ännu lever Ukraina, ej dess ära fläckas. Och för våra unga bröder frihets hopp ej gäckas.
Liksom dagar för solens strålar, fienderna smälta. Vi på egen jord från skuldran träldomsoket välta.

Känner inte till Ukrainas nationalsång tidigare. Men kommer göra nu, och alltid. Ett så stolt land, så stolta invånare. Som kämpar öppet och uthålligt mot diktaturens fördömda svin. Röda Armens eldkraft må var stark. Men bakom den förvirrade ryssar som matats med ensidig propaganda.

Ryssland förnekar sig aldrig. Pressfrihet något som är med stora straff förenat. All form av demokrati – starkt förbjudet. Och det som ligger bakom kriget. Att länder runt om blir än mer synliga demokratier.

Ukrainas historia synliggörs även för oss andra. Sin egen historia. Och där Kiev alltid varit et nav för utveckling, fjärran med ursprung till Ryssland. Kiev med storhetstid långt innan Moskva ens var en liten by.

Testar mig runt om. Om jag kan få med mig några flera för en samling för och om Ukraina och deras frihetskamp. Trots att despotens röda armé tar över, tar över alltmera. Så kommer minnena aldrig dö. De som offrar sig kommer trots att livet rinner ur, alltid ha sått fröna för framtiden. Putins rike har aktivt trätt in på sin väg mot att förnedras och avsättas från världens karta.  

FNs människorättsråd har aktiverats. Dokumenterar de övergrepp som Putins regim gjort sig skyldiga till. När, var, hur de kommer ställas till svars visar sig framledes. Men ett världssamfund kan aldrig släppa övergrepp mot mänskligheten. Han är redan dömd, men låt en tribunal plocka sönder fanstyget i sina minsta partiklar. Och en forskaruppgift att leta hur en dylik persons hjärna kan vara så ondskefull – om nu någon hjärna verkligen återfinns i den kala skallen.

Nästa steg borde vara att Europeiska Unionen direkt och oförbehållsamt ska erkänna Ukraina som fullvärdig medlem. Dra det inte i långbänk! Gör det nu. En symbolhandling – nog så viktig.

Sanning, när den redovisas baklänges. Allt som går enligt plan har erfarenhetsmäsigt presenterats så när allt går åt fanders. Totalitär kontroll. Sanning a la Ryssland är tillbakagång till annu dazu mal. En mörk bild av dagens Ryssland där det saknas en moralisk auktoritet som kan formulera vägen till en ljusnande framtid. 

Gjort mig av med den där coronan. Inte smittosam men dock någon trötthet som finns kvar. Och som berättelsen finns från de som tidigare haft detta i sina kroppar. Det här tar tid att komma helt över.

En försiktig promenad i fredagens solsken. Blev ingen riktig hastighet men att blott kunna ta promenaden får jag räkna in i den positiva berättelsen. Nu ska tröttheten ersättas av mer injicerad vilja och kondition. Måste se det hela långsiktigt. Vill inte alls ha någon form av bakslag. Och snart hoppas jag absolut vara åter i tabata gruppen.

Lämnar skidspåren efter de sista tävlingarna. Therese Johaug. En 33 åring som insett att livet har mera att ge. Kanske föda barn, eller i varje fall inte träna så där dramatiskt mycket. Och kanske, någon svenska, kliver fram och tar drottningkläderna.

Nog så viktigt. Känna omgivningen. Om det finns mera att bidraga med. Känna efter vilket gäng man tillhör. Ett vinnandegäng, kompisgäng. Eller något helt annat. Gäller i idrottssammanhang. Men också i alla andra organisationer. Stundom kan räcka med en enda person som är felplacerad. Så tippar det över ända.

Tacksam för att få bidra. Även om det är det lilla. Skulle göra det alltid. Skjutsa och även få känna på det där med vara barnvakt. Två underbara, klart det vore underbart med tredje också. Om eller när förtroende växer fram. Kan ändå inte sluta tänka hur det skulle vara leva i Ukraina och inse när djävulen slår till. Och konsekvenserna.